... i vilken vår hjältinna tänker om bloggande

Kakan blev faktiskt uppskattad, igår! Om den var en smula torr (men på den punkten är jag alltid överkritisk när det gäller mjuka kakor, alldeles oavsett om jag bakat dem själv, eller inte) så lyckades jag antagligen förvilla konsumenterna med de utströdda silverkulorna... De gjorde sig alldeles extra fint i skenet av tända ljus.

Men är det inte typiskt att jag skulle glömma lilla kameran hemma; jag som alltid har den med mig annars? När jag skulle gå hem hade ett naturbruksgymnasium en liten utställning i cafeterian och de hade med sig en fågelspindel och rara majsormar. Några av mina mentorselever stod där och suktade och det hade blivit jättefina bilder med någon av dem lekandes och kramandes med en orm. DÄM.

Direkt efter jobbet (nåja... nästan.. jag softade väl en stund först...) bytte jag om och gick till gymmet. Eftersom jag tycker om att utnyttja min träningstid väl så släntrar jag inte dit i maklig takt, utan jag powerwalkar - både dit och hem. Tiden på själva gymmet ägnas åt ett tids- och träningseffektivt nautiluspass. Jag läste på anslagstavlan att yogan drar igång igen, men beslutade mig för att låta den vara den här terminen. Den går på torsdagar kl 17 och eftersom skolledningen låtit meddela att vi ska ha konferenser kl 16-17 två torsdagar varje månad, så skippar jag yogan. Å andra sidan har jag faktiskt en alldeles superbra poweryogaDVD som jag kan använda. Jag har kollat igenom den (när jag låg i badet - lagom ansträngande ;-) och den är uppbyggd precis som passen jag gick på i höstas. Problemet är väl att jag nuförtiden har fått smak på den stimulans det faktiskt ger att träna utanför hemmet. Nåväl - känner jag för att poweryoga kan jag i alla fall göra det. Vi får se hur det blir med den saken.

Hemma igen pratade jag med Linus i telefon. Han har äntligen tagit tag i en mobilräkning som blivit så fördröjd att den gått till inkasso. Nu är den betald, men herregud vad det kostade honom i upplupna räntor. Jag hoppas han inser att det är lärpengar och att han bara var en hårsmån från att hamna i kronofogdens register. Jag är räddare för kronofogden är för tjyvar och banditer. Just den rädslan är faktiskt något jag mer än gärna överför till mina barn... Ja, nu slipper jag oroa mig för det, i alla fall.

Jag pratade med CSN också, för att försäkra mig om hur det funkar när man gör en substantiell extrainsättning för att kapa av sina studielån. Jo, jag vet att planen var att banka in hela skulden med hjälp av pengarna från bostadsrättsförsäljningen, men det blev inte så. Jag har istället använt pengarna på andra, väl valda, projekt. Dock har jag en rejäl peng kvar och den ska snarast sättas in på mitt CSN-konto. Överhuvudtaget har jag tagit grepp på min ekonomi och gjort en realistisk budget som inbegriper både ett stabilt sparande och små utsvävningar, emellanåt.

Efter en skön dusch gick jag ut ett par timmar för att få lite mer frisk luft (det kan jag aldrig få för mycket av) och för att förrätta några ärenden. Sedan gick jag hem och sov middag i nästan två timmar. Underbart och välbehövligt!

Middagen igår blev enkel; basmatiris (jag undrar om det kan vara beroendeframkallande) kokat i svampbuljong och till det fräste jag ihop rödlök, palsternacka, röd paprika och färska champinjoner och lite vitlök. Anrättningen toppades av lite riven, mager ost (10%) och krydderier. Kombon blev faktiskt riktigt bra och inte skämdes den av ett par glas Monti Garbi 2004 (ripasso) heller!

Jag har funderat mycket på det här med att blogga. Varför har det blivit en sådan stor grej? Så gott som "alla" gör det - och en del gör det dessutom fantastiskt bra, roligt och intressant. Väldigt många kvinnor, dessutom, som ägnar sig åt detta... Kan en del av förklaringen ligga i att - som jag läste i senaste BANG - kvinnor ofta haft/har det svårare att ses och höras i mediavärlden? Att det faktiskt är svårare att bli tagen på allvar som författare/skribent om man är kvinna? Att allt ens skrivande plötsligt ska mätas utifrån att kvinnor ofta/alltid skulle skriva väldigt annorlunda än män - i en sfär som alltid varit, i första hand, männens? Att bloggandet är ett sätt att ge etablissemanget ett långt finger och visa att "jag skiter i er, se här; jag skriver - och blir läst! - i alla fall..."? Jag vet inte - detta är bara mina tankar över frukostmuggen, med Blue Java (ja, sen frukost idag). Jag menar inte att detta skulle vara hela svaret, eller ens en större del av det. Men ändå... Vad tror du?