... i vilken vår hjältinna beslutar sig för att ta bladet från munnen

Under lång tid (större delen av hösten) har jag skrivit om mig och mitt och faktiskt helt uteslutit den man jag lever med, eftersom det varit hans önskan att inte figurera i mitt "jävla dravel" (vilket han ofta kallat mitt skriv).

Det ska han givetvis slippa även framgent. I all synnerhet som det nu är slut mellan oss. Spekulationer kring varför undanbedes vänligt, men bestämt. Han har många fina och sköna sidor och vi har haft mycket gott, fint och roligt under de drygt 15 månader vi levt tillsammans. Men ibland räcker inte det. Det finns en sorg i detta; att det som började så magiskt och underbart inte var så hållbart som jag/vi hade hoppats. Jag ångrar inget av allt det vi haft och gjort tillsammans men nu är det ändå så att:

DET ÄR SLUT.

Nu vet ni. Eventuella kommentarer kring detta vill jag inte ha här i bloggen. För min skull såväl som hans (faktiskt).

Tack.