lördag, januari 26, 2008

... i vilken vår hjältinna citerar














(Len liten rosa trampdyna. Bedrägligt len...)

Med magen full av nybakta kryddmuffins läser jag en text av Kristina Lugn, klunkandes på kaffe ur en sjörövarmugg:

"Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.

Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad."

(
Ur Hej då, ha det så bra!, Kristina Lugn, 2003)

Äsch... ni får en till:

"Men jag ansträngde mig att inte vara
motbjudande i ditt sällskap
jag försökte lukta gott till exempel
jag hade till en början inte en tanke på något annat
än att älska dej
jag ville gärna vara vacker
jag ville gärna vara artig
jag tvättade händerna mycket noggrant
innan jag rörde vid dej
ständigt umgicks jag med planer på
att ordna det trevligt för dej härhemma
det kan inte råda någon tvekan om
att jag önskade dej allt gott
min enda åstundan var
att älska dej
det var mycket enfaldigt av dej
att inte älska mej då
när jag var på gott humör, när jag sprudlade
av offervilja och barmhärtighet!

(
Ur Till min man, om han kunde läsa, Kristina Lugn, 1976

Nu får det räcka. Det har mojnat en smula och regnet har gett upp. Jag ska ta mig en kvällspromenad.

1 kommentar:

Anonym sa...

Mycket tänkvärda stycken hon komponerat, allas vår LUGNE vän.