tisdag, september 16, 2008
... i vilken vår hjältinna tjuvlyssnat
När jag sprang nerför trappan för att bege mig till yogan hörde jag att två killar (övre tonåren) satt och pratade i trappen.
- Jag tycker anarki är det enda rätta, sa den ene.
- Mmm, sa den andre, kan man bara få det att fungera så...
Jag bara hejade och log uppmuntrande mot dem. Det känns på något vis väldigt gott och skönt att det, även här i Emmajävlaboda, finns unga människor som seriöst tänker på och resonerar om hur tingens [o-]ordning borde vara.
Och jag blir inte förvånad om jag själv, en vacker dag, vaknar upp och finner mig vara en frihetlig socialist...
Etiketter:
anarki,
frihetlig socialism,
grannar,
hopp,
syndikalism,
trappsamtal,
ungdomar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Min kompis Johan sa i helgen när vi blev superalkoholdjupa att han var anarkist och trodde att det var enda lösningen för framtiden. Han frågade vad jag kallade mig politiskt. Jag funderade till och sa att jag nog skulle kalla mig "frihetlig socialist". Tycker att det låter bra och har ett vitt spännfält. ;-D
HAHA... :D
Tankevärlden är liten, haha! =P
Surrealistiskt. :D
Skicka en kommentar