... i vilken vår hjältinna är bubblig

Alltså... jag kan inte bara vara tyst idag. Huvudet bara bubblar av skrividéer och totalt random tankar. En del av dem försvinner barmhärtigt nog lika fort som de dyker upp. Andra måste jag bara få ur mig - och varför då inte här i min egen ägandes blogg?

Jag läser ju andra bloggare, varav några kan ses till höger här, i marginalen. Under några dagar har jag missat att kika in hos Jonas Gardell, så jag tog en sväng förbi på kvällens bloggpromenad. Och se så helt ljuvligt han besvarar frågan om vad han föll för hos Mark, en gång i tiden:

"'Jag föll inte', svarar jag, ”utan det var så enkelt som att jag kände igen.'

När jag träffade Mark där i badhuset i Gamla Stan kände jag omedelbart igen honom. 'Där är ju han', konstaterade jag, 'han som jag ska leva mitt liv med.'

Det var ingenting 'hos' honom. Det var inga egenskaper jag satte på ett plus-konto för att sedan väga mot hans negativa sidor. Jag upprättade ingen balansräkning. Jag stämde inte träff med en revisor för att överväga vad jag kunde få ut av Mark.

En relation handlar inte om att nån ska 'vara värd' nånting, det är ingen affärsuppgörelse, ingen förhandling där man ska få ut så mycket som möjligt.

En relation handlar om att konstatera att det är vi.

Tricket är att känna igen det vi väntar på när vi möter det, att säga ja när det kommer mot oss. Att omfamna det och sedan ta det goda med det onda.

Mark är på det hela en mycket irriterande människa. Säkert underbar också. Men det är alltså inte det som det handlar om.

Utom att han är han. Att jag är jag. Att det skulle bli vi.
Och att vi båda var lyckliga nog att förstå det."

Amen to that, Jonas. Amen to that...