Läser i DN om alkoholvanor - apropå att vart femte barn i Sverige lever i hem med spritproblem (vanligast är att ensamstående pappor har ett riskdrickande) - och vad som kan anses vara ett riskbeteende. I en av artiklarna står att kvinnor inte bör dricka mer än 9 glas vin i veckan - ur medicinsk risksynpunkt. Well... I'm safe, I think. Det är ju två flaskor (vilket låter ganska mycket i mina öron) och det dricker jag inte ens en riktigt glad helg (sorgliga helger avstår jag helt - av ren och skär självbevarelsedrift). Möjligen en otroligt glad festivalhelg - men de är ju ganska få och dessutom gravt säsongsbundna.
Men... till allvaret... Vart femte barn är en ohyggligt stor siffra. Och precis som bara en mycket liten andel av samhällets alkoholister sitter på parkbänkarna i any given centrum och hänger så lyckas de flesta barn också - väldigt länge - mörka hur de har det hemma. Barn är lojala mot sina föräldrar och vill gärna bevara det som ibland kallas Världens Största Familjehemlighet. Men de mår dåligt. Väldigt dåligt. Och de skadas för livet. För om man med magen känner, ända sedan barnsben, att något är alldeles väldigt mycket galet... men den känslan inte erkänns eller bekräftas... hur ska man då kunna lita på sina egna magkänslor och intuitioner eller reaktioner när man blir vuxen? Hur ska man kunna växa upp till en stark, trygg människa - full av självtillit?
Man kan. Jag vet det. Men det kräver mycket stöd. Vuxenstöd - både professionellt sådant och alldeles vanliga trygga vuxna runt omkring barnet. Vuxenstöd mycket, ofta och länge. Och ärren i själen får man kanske ändå bära resten av livet...
Var rädda om er, me lovely ones. Och om de unga människor ni har runt omkring er - egna eller andras.
(Artikeln i sin helhet här!)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar