... i vilken vår hjältinna balanserat

Efter att ha dragit ut på det i det längsta fick jag på mig träningskläder och gav mig ut på en entimmes powerwalkrunda. Opeth's Still Life på brutalvolym i iPoden. Hur jävla dum i huvudet får jag egentligen bli? Varför har jag inte gjort detta på flera dagar? Jag vet inte om det var en endorfinkick eller om detvar glädjen över att ha lyft mig själv i håret som gjorde att jag liksom bara svävade fram de sista två kilometrarna (av ca 8). När jag kom hem plockade jag bara på mig cykelnycklarna och hojade sedan ner till affären för min sedvanliga inför-veckan-handling. Olle Ljungström i lurarna.

Väl hemkommen var jag så energiboostad att jag inte bara snabbt plockade upp varorna ur kassarna utan dessutom fick bytt lampfästet på cykeln (det jag köpte häromdagen, efter att ha insett att den gamla faktiskt inte gick att laga - även om den kostade över trehundra när jag köpte den, vilket var flera år sedan...), smort kedjan lite och pumpat däcken. Och när jag säger att jag "fick" gjort det betyder det att jag gjorde det själv, naturligtvis. Därefter var jag lite taggad på att bara trampa lite, så jag cyklade upp i skogen här bakom och kollade lite spännande stigar. Knöligt, stenigt, sankt, guppigt och backigt - precis som det ska vara! Men bara återvändsstigar.

Till slut hittade jag en härlig stig ner i en bokslänt som var ganska trixig en bit, för att sedan bli en riktigt härlig liten gräsig skogsväg. När den delade sig valde jag höger och in mot byn igen, men nästa gång ska jag se vart jag hamnar om jag tar vänster - jag tror det kan bli bortåt Loafallet (en 2 meter lång grusplätt vid en strandkant - the locals kallar det en "badplats"... Det är nästan lite charmigt...). Pink Floyd's Atom Heart Mother funkar oerhört bra i motlut, förresten!

Riktigt roligt att cykla lite "offroad"! Nej... fel... SJUKT roligt! Jag har inte provat att cykla i skog tidigare utan höll ju mest till ute på stränderna, när jag bodde i Falkenberg. Jag kan inte minnas att det var så jobbigt - men ruggigt bra för mitt balanssinne. Nu har jag alltså upptäckt (tack Peter A!) en rolig lek som både tränar balanssinnet och är ordentligt konditionskrävande. Musklerna får sitt också; mina överarmar tokvärker! Om jag någonsin köper en ny hoj ska det vara en med stötdämpare fram!

Efter denna högst spontana utflykt var jag ju galet hungrig, men orkade inte laga någon "riktig" middag. Så det fick bli broccoli (färsk, fin för bara en femma ståndet på affären dag) och en röra med keso mini, fint hackad lök och diverse krydderier och så en macka till det. Allt avnjutet till Blood Sweat and Tears' I Love You More Than You'll Ever Know.

Ljuvligt!