Telefonsamtal inatt. Eller... kanske räknas halvfem som morgon? Syftet med hela samtalet är att säga att jag är hans
bästa vän (och jag säger att han ju är
min) och att ingen någonsin varken
får, eller
kan, ta det ifrån oss.
Så är det verkligen. Oavsett. Och det är så stort.
Vi säger godnatt och jag faller... mjukt... som en fjäder... eller en av de första snöflingorna... sakta smältande tillbaka i sömnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar