Telefonsamtal inatt. Eller... kanske räknas halvfem som morgon? Syftet med hela samtalet är att säga att jag är hans bästa vän (och jag säger att han ju är min) och att ingen någonsin varken får, eller kan, ta det ifrån oss.
Så är det verkligen. Oavsett. Och det är så stort.
Vi säger godnatt och jag faller... mjukt... som en fjäder... eller en av de första snöflingorna... sakta smältande tillbaka i sömnen...
lördag, september 06, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar