Mötet, som jag för övrigt hade glömt men kom på i tid, gick bra. Det var ju inget lönesamtal utan mer ett lära känna- och utvecklingssamtal. Vadan och varthän, ungefär. Han gillar mig. Han gillar att jag är en av de högst utbildade lärarna på skolan (han tyckte att jag, med min gymnasielärarkompetens, är överkvalificerad för det jag gör), och i det fall jag riskerar att bli övertalig kommer han att slåss för mig (och Sari - som också har en hel hög med högskolepoäng!).
Men samtidigt som han tycker att jag är överkvalificerad för att undervisa synnerligen supersvaga högstadieelever i engelska (en del ligger ju på en nivå av år 4) så insåg han att jag hade rätt i att just de kvalifikationerna (att jag är så överjävligt bra inom mina ämnen) hjälper mig att kompensera för alla de speciallärarpoäng jag inte har... Dock ligger jag bra till för att nästa läsår få vanliga kurser i engelska, och dessutom få en tjänst som är delad, dvs viss tid kan också ligga på gymnasiet här i byn.
Att jag med allra största säkerhet inte bor kvar då sa jag inget om...
(Fin Fredag - med röd klänning! - à la Banksy)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar