söndag, september 14, 2008

... i vilken vår hjältinna tänder ett ljus















Klockan är bara lite över åtta, men över sydöstra Småland har redan ett mjukt mörker lagt sig. Istället för att förbanna det, välkomnar jag det och tänder några ljus. Dricker te och äter knäckemacka och tänker att söndagen blev så mycket bättre än lördagen, utan några egentliga åthävor och utan att några dumheter ställdes till.

Matilda väckte mig med glada tillrop, i telefon. Hon skulle ju komma hit imorgon, men hade hittat en sista-minuten-resa till Hurghada, tillsammans med en kompis, så hon kommer nästa vecka istället. Imorgon bitti sätter hon sig på planet, på Gardermoen, och flyger mot sol, hav, snorkling och värme. Ljuvligt!

Eftersom klockan ändå var närmare tio gick jag upp och fixade en kanna Blue Java, satte på frukostteven och startade laptopen. Drack kaffe, pratade lite med Peter i telefon och med Agneta på msn. Åt yoghurt med dinkelmüsli till frukost. Så småningom klädde jag mig och gick en skön långpromenad i det lite tveksamt soliga och ganska ljumma höstvädret. Vilodag - träningswise - idag, men det blev ändå 7 km med tämligen raska kliv.

Väl hemkommen åt jag ett äpple och en banan och skrev en lista och gick sedan ner till byn för att dels betala Svenska Höjdarbiljetterna och dels handla lite förnödenheter inför veckan. Förutom kaffe, yoghurt, grön- och rotsaker, lätt mjukost (3%) och frukt försökte jag komma ihåg proteinet och köpte keso och ägg. Hittade ett mustigt fullkornsbröd med bara 190 kcal/100 g (Schulstad Skovman, för den som vill prova). Jag har haft lite storkok på olika sorters bönor och kikärter så det ligger portionsförpackat (250 g/portion) i frysen. Bara att ta upp. Smidigt.

Rippningen framskrider; nu är jag på Soundgarden (jag tror jag har nästan 50 plattor med band som börjar på "S" - verkar vara en populär bandnamnsinitial...). Det framskrider! Men jag undrar varför en del plattor tar så evighetslång tid att rippa, medan andra går toksnabbt?

Och så har jag blivit med en klänning. En röd klänning. Jätteröd. Jag vet inte hur det gick till, egentigen. Jag vet inte heller när i glödheta jag ska använda en röd klänning..? Hmm... Det är inte bara Herrens vägar som understundom äro outgrundliga.

2 kommentarer:

pärlbesatt sa...

Fick du min kommentar om att vilja se dig? Minns inte riktigt var jag skrev den och kan alltså inte kolla om du svarat.

Har t o m tänkt jag kunde ringa, jag som närmast har telefonallergi.. :)

Och röd klänning kan man ha till röa halsband, ju!

Har ett filmtips till dig också. Once heter filmen. Så söt och fin.

dyermaker sa...

Jag vill se dig också! Tänkte en söndagsfika i november när jag är i dina trakter - eller så kunde ju du komma hit? Vi får höras om detta!

Grejen med det röda är ju att det är så... rött.