... i vilken vår hjältinna känner efter

"Hur känns det nu, då?" är en fråga jag fått höra ganska mycket de senaste dagarna. "Jorå... det känns kanon", svarar jag då eftersom jag vet att den bakomliggande frågan handlar om hur det känns att återvända till byn efter ett knappt års bortavaro.

Nu har jag - för första gången sedan i måndags ungefär - tid för en liten stunds reflektion kring detta. Hur känner jag det? Ärligt talat så vet jag inte. Inte så att det inte känns bra, utan mer att jag har ju faktiskt inte flyttat hit än och hur det kommer att kännas kan jag ju inte veta förrän jag bott här ett tag. Som det är nu bor jag ju hos Catharina i veckorna och hos min käraste över helgerna (och en och annan vardagskväll därutöver) och det känns gott och väl på alla vis.

Det känns som att jag kommer att trivas fint på min nya arbetsplats också. Och det känns himla hemtamt och inte så lite praktiskt att ha både arbete, bibliotek, café, affärer, frisör och [om några veckor] mitt hem inom en radie på några hundra meter. Ja, t o m de enstaka vattenhålen ligger på krypavstånd. Vill jag åka tåg eller buss ligger även stationen inom denna bekväma radie och när jag tar upp träningen (när flytten är klar - alla träningskläder etc ligger nerpackade i Sthlm) så har jag 20 minuter till gymmet/simhallen om jag går, 10 om jag cyklar och knappt 5 om jag tar bilen (dock enbart vid vidrig väderlek). Pendlingen hem till min käraste tar bara 45 minuter - trots att det är drygt fem mil, trist väglag och laglydig körhastighet som gäller.

Att återse kollegor, elever, vänner och andra bekanta känns också trevligt. Många av mötena är riktigt hjärtevärmande (och då har jag ändå lyckats missa min kära Sari i fyra dagar!).

Så visst stämmer det; det känns kanon. Så här långt. Jag har gjort rätt val. Hur det kommer att kännas framöver kan jag ju inte säkert veta, men... det känns lovande. Så det kanske jag borde svara i fortsättningen..?

"Jorå... det känns lovande!"

Nu återstår ett schemamöte och sedan är min arbetsdag slut. Jag ska till affären och handla och sedan hem till Catharina och laga pasta och köttfärssås till oss och tre tonårskillar. Sedan blir det nog Mahmoodspurt resten av eftermiddagen, och möjligen en bit av kvällen dessutom.

Stay tuned, me lovely ones!