... i vilken vår hjältinna är trotsig

Vaknade strax efter sju. Har sovit som en sten. Nio timmar. Låg kvar och tänkte en stund och klev sedan upp och satte på kaffet. Klädde mig varmt och pulsade ner till bilen (lika oväntat för er som för mig? ;-)) och startade den, sopade av all snö som rasat ner på den och körde en liten runda för att hitta en parkeringsplats som inte kommer att kosta 4-500 spänn i böter. Hittade ingen, men när jag kom tillbaka var det alldeles nyplogat på parkeringen vid affären. Där får man stå två timmar. Om man har p-skiva. Det har inte jag (hur/var skaffar man en dylik?). Men jag ställde bilen där i alla fall. Känner mig på trotshumör. Planen är att köra över till gästparkeringen igen, när det blivit plogat där. P-böter får jag väl i värsta fall ta som en parkeringsavgift, helt enkelt. Men jag vill inte bli inplogad igen - och det är uppenbar fara för det så som snön vräker ner här, ivrigt påhejad av ganska kraftiga vindar.

Jag trotsar inte bara gatukontoret (eller vilken ondsint makt det nu kan vara som har hand om parkeringsplaneringen i den här stan) utan också vädrets makter... På agendan för förmiddagen (efter macka, mera kaffe och läsning av DN) står fönsterputsning. Tajmingen känns sällsynt usel; det är - 14 grader ute och alltså klass-2-snöstorm. Hurra. Eller nåt.