söndag, februari 21, 2010

... i vilken vår hjältinna är klarvaken

Det är en lite konstig känsla att vakna före sju en söndagsmorgon och vara utvilad. Antagligen beror det på att jag somnade före tio igår och alltså har sovit nästan nio timmar igen. Jag låg och drog mig en liten stund men tyckte sedan att det väl var lika bra att kliva upp och fixa mig kaffe. Tidningen var sen, men damp ner på hallgolvet medan kaffet puttrade klart i bryggaren.

Så nu sitter jag här i sängen, invirad i min sovsäck, och har det egentligen rätt mysigt (förträngandes tanken på att jag snart måste ut och flytta bilen, igen). Jag bläddrar sakta i DN, äter sorgfälligt en smörgås och dricker mitt goda kaffe. Jag orkar knappt höja på ögonbrynen längre, åt traffickingförebyggande arbete, sexmissbrukaren Zuma, kapade konton, nerrasade tak och ovädersoffer på Madeira. För att då inte tala om hur det gick i delfinalen av Melodifestivalen eller OS-resultaten. Jag försöker ändå läsa om hur spelet mellan USA och Iran trappas upp och funderar på om jag blir rädd vid tanken på att Iran nu är en "nukleär makt". Klart jag blir. Men inte räddare än vid tanken på alla andra länder som är det. Världen styrs överlag av maktkåta galningar, med smått paranoida personlighetsstörningar.

3 kommentarer:

Caligula sa...

Jag blir mest rädd av att länder framställs som "hotbilder". Då vet man att det vankas vapenskrammel. Mot hotbilden... Både USA och Israel har under flera år hotat Iran ned kärnvapen, men det blir inga rubriker... Att anrika Iran kan anrika uran betyder ju inte heller att de har utvecklat kärnvapen. Enbart att de kan. Lite ironiskt/iraniskt ändå att ett land som medvetet går tusen år tillbaka i utvecklingen vill ha hi-tech...vad sa Profeten om det nukleära? :-p

dyermaker sa...

Vi får studera haditherna! :)

Caligula sa...

Intressant! Fick studielitteratur från mormonerna annars idag, haha! :-p