... i vilken vår hjältinna bytt perspektiv

Den här morgonen ser jag varken ut över min snötyngda stockholmsskog eller en hafsigt plogad parkering. Jag ser, genom den fallande snön, ut över en is- och snötäckt sjö, kantad av träd. I snön ser jag spår av en hare och en räv. Jag tror inte de passerat samtidigt, men man kan ju aldrig veta.

Om tjugo minuter ska jag sitta i min bil, på väg till Emmaboda och nya jobbet. "Spännande" är bara förnamnet. Det är säkert därför jag drömt så oroligt och dumt nu på morgonen. Men... det ååårnar ju sig. Det ska bli roligt att träffa "gamla" vänner och kollegor och elever - och en hel drös nya, då.

Uppbrottet från jobbet i fredags var jobbigare än jag trott. inte minst att skiljas från ett par av eleverna som stått mig sådär grymt nära. Särskilt en av dem... han ville liksom inte gå hem, bara. men vi har addat varandra på facebook nu och jag har lovat honom att hårdbevaka hans framgångar i skolan och - om jag får ledigt - komma på avslutningen! Och så ska jag ju upp och träffa dem vecka 8. Det var tufft att skiljas från några av arbetskamraterna också, men det är ändå en skillnad; vi är vuxna människor.

I lördags hade jag mycket god hjälp av min käraste och Matilda. Vi packade, tvättade, demonterade och pysslade i största allmänhet. Strax efter fyra kramades jag hejdå med Matilda och så rullade vi söderut på hala, men snöfria, vägar. Igår var det mest hemmapyssel och lite småslöande som gällde, förutom en snabb utflykt in till stan för att hämta min kärastes bil. Jag passade på att köpa mig ett par startkablar efter att min bil varit lite obstinat. Men vi var ute tidigare i morse och kollade att den startade, så nu är det lugnt igen. Den behövde väl bara lite extra kräm i batteriet, givet utetemperaturen - minus 22 igår morse. BLEH.

Nu blir det tandborstning och utbärning av lite överlevnadsgrejer, till bilen. Sedan drar jag norrut - fast bara lite.

Stay tuned, me lovely ones!