... i vilken vår hjältinna fortsätter drömma

Jag känner igen huset. Det är inte det där huset som jag inte vill gå in i. Det är ett annat hus. Inbjudande. Det har hemkänsla. I verkligheten bor min käraste i det. I drömmen är det en smula modifierat. Spegelvänt. Men det är ändå samma hus. I huset bor dock inte min käraste. Där bor en väldigt omtyckt före detta arbetskamrat med sin familj. Hela familjen. Även frun - även om jag tror att de i verkligheten är skilda nu. I drömmen är hans barn små. Det är liksom längesedan - och ändå är det nu. Den där arbetskamraten hade jag ett väldigt gott och roligt samarbete med, men med tanke på det som ska komma i drömmen vill jag förtydliga; vi var enbart arbetskamrater och goda vänner och det fanns inte på vår världskarta att vi skulle vara något annat. Definitivt inte då och verkligen inte nu, heller.

Jag bor där jag också. Som en slags gäst. Jag åker in till stan och gör ärenden. När jag kommer tillbaka står vattenkranen i köket vidöppen och på något vis inser jag att det är jag som glömt stänga av den. Jag stänger av vattnet och försöker överblicka skadorna. Först syns inget och jag blir lättad. Men i takt med att husets invånare börjar komma hem - och en hel hoper gäster (blandade vänner och släktingar ur mitt liv) - ser man hur vattnet börjar sippra upp mellan golvplattorna i köket, i skarvarna i vardagsrummets parkett (som börjar bukta och svänga) och ut under golvsocklarna. Jag försöker dölja det med handdukar (!?) men till slut går det inte längre. När jag hör att husets ägare (den f d arbetskamraten) är på ingående skyndar jag mig ner för trappan för att själv kunna berätta vad jag ställt till med och att jag givetvis betalar självrisken om det blir aktuellt med försäkringsbolag. Han bara ler och säger att det inte gör något, att de ju ändå ska renovera snart och sedan hånglar vi... Utan kläder (men drömmen antyder inget om hur eller när de åkte av). Hans barn slamrar ner för trappan och medan han plötsligen är klädd igen står jag fortfarande naken. Jag lyckas trassla på mig kläderna och sätter mig skuldmedveten framför en öppen spis och värmer mig. Taket bågnar av vattenmassorna... Jag funderar på att punktera dem.

Hans fru kommer in i rummet, omklädd som till fest, och jag säger att hon har en så himla snygg klänning. Var har hon köpt den? Hon säger lite småsurt att det borde jag väl veta eftersom jag frågade samma sak sist hon hade den på sig.

Scenbyte: Jag står i ett stort duschrum. I huset. Utan kläder igen, men ingen bryr sig. Alla andra duschar också. Jag är ledsen och orolig. Plötsligt kommer Janne in i duschrummet. Han går rakt fram till mig. Lyfter mig rakt upp på raka armar* och vi ser varandra i ögonen. Skrattet bara bubblar i oss och ur oss.

Sedan vaknade jag.

Seriöst... vad är detta för drömmar? Jag tror inte på drömtydning, men vet samtidigt att vi i drömmarna bearbetar saker - saker som inte alls är i drömmen som i verkligheten. Mycket symboler och sådant. Vad ska jag göra med drömmarna? Ska jag strunta i dem? Det spännande är ju annars att jag som aldrig någonsin kommit ihåg mina drömmar, utom ett par regelbundet återkommande mardrömmar, plötsligt minns dem. Vad betyder det?


* han är stark, men det där fixar han knappast i den s k verkligheten..? ;-)