... i vilken vår hjältinna börjar få upp ångan

Det är märkligt det där... hur det är svårt att komma sig upp ur sängen i morgonmörkret, även om nattsömnen varit både tillräcklig och god. Efter en stunds snoozande (en lyx jag inte kunnat tillåta mig på snart ett år!) lyckades vi dock kliva upp. Duscha, kaffa, plocka ihop fika/lunch att ta med, packa ner lite kläder och grunkor jag kan behöva under veckan - inte glömma mobila bredbandet! - och så småningom köra till jobbet i sällskap med den smått burleska, och överraskande, familjen Kunzelmann. Jäklars vilken bra idé det var att låna en ljudbok; jag funderar redan på vilken som ska få bli nästa!

Dagen har liksom bara ångat på. Jag har fullt upp med allt det nya men känner att jag den här veckan har koll på bra mycket mer än förra veckan. Jag känner trivsel! Och jag har roligt! Det blir bra det här!

Nu har jag suttit över en stund för att hinna påbörja skrivandet av mina recensioner av Mahmood och Žižek och jag tror banne mig att jag kommer att kunna ha med mig något hyfsat läsbart till Arvidsson till seminariet imorgon. Blir han inte nöjd får jag välan komplettera då. Det känns väldigt avslappnat, på ett soft men ändå inte slackigt vis, att studera utan att blanda in CSN och tidspress och liknande stressfaktorer. Jag ska ha min magister men det får liksom ta den tid det tar, helt enkelt.

Klockan är snart halvfem. Jag packar ihop och beger mig hem till Catharina via Coop; min tur att fixa käket idag!