Dagens lunch: vaniljyoghurt med dinkelmüsli. Jag tog ut min vaniljyoghurt och undrade vem som snattar yoghurt här, då förpackningen kändes märkligt lätt. Ryckandes på axlarna hällde jag upp en portion i en blå höganässkål och satte tillbaka paketet i kylen. Då upptäckte jag att min vaniljyoghurt (nästan full) stod på en annan hylla. *host*
Sedan åt jag min frugala lunch, lätt fnissande, tillsammans med två trevliga kollegor. Vi diskuterade bland annat kepsar och gällivarehäng. Ena kollegan ansåg dylika tingestar vara ett ofog och att om föräldrar bara kunde ha tillräcklig kontroll över sina barn, så att de inte gick klädda på det viset, så skulle många andra bekymmer också kunna undvikas. Hon gick inte närmare in på vilken typ av bekymmer som avsågs, men jag fick en känsla av att hon menade drogmissbruk, oönskade tonårsgraviditeter och inslag på den kriminella banan. Den andre kollegan (luttrad far till tre tonårssöner - med kepsar och häng...) och jag (luttrad mor till en son med keps och häng...) menade att vi ville välja våra strider och att keps- och gällivarekrigen inte hörde till dessa.
Jag förstår för övrigt inte varför det är så hemskt med kepsar och mössor - eller uppdragna tröjluvor, för den delen. Har vi inte kommit längre i vår samhälleliga jämlikhetsprocess än att vi fortfarande kräver underdånighet via huvudbonaders avtagande?
Inlägg
4 kommentarer:
Oh söte jesus, ge mig ett barn vars enda bekymmer är byxor som visar rumpklyftan och kepa på. Snälla...
Reality check, någon? ;)
Men eller HUR...
På Framtidsgymnasiet bestämdes det att kepsar och ytterkläder skulle av. Och fan ta den lärare som kringgick det! Lagom kul att få nya klasser och det första man gjorde var att gnälla på dem om kepsar och jackor för att man inte ville få kicken... Sån jävla icke-fråga... :-(
Jag har haft "turen" (jo, visst är det tur,och jag e tacksam över varje timma eftersom jag bara vickar men well...) att jobba ett antal måndagmornar på en skola som har värmen avstängd på helgerna för att spara pengar. När jag kliver in i just detta klassrum så slår den minst sagt svala luften emot mej (jag tänker en lättnadens tanke att jag kommit ihåg det där med dubbla koftor)Inte sjuttsingen ger jag mej då på en morgongrinig niondeklass och tvingar av dem kepsar och jackor. Näe, jag talade om för dem att jag knappast kan begära att de ska sitta utan när jag själv fryser så jag nästan skakar...
Om jag jagat ut dem för att hänga ifrån sig ytterkläder i skåpen hade jag aldrig fått in dem igen... å hur bra är det i jämförelse. Så länge de inte snavar på sina byxor och slår sig eller skriver totalt oläsligt pga tjocka vantar så...
Keps får de gärna ha jämt för mej, det e ju en trygghetsgrej för många, en viktig snuttefilt...
Skicka en kommentar