"I nöden prövas vännen" säger ett gammalt ordspråk. Nu har jag i och för sig inte varit i en akut nödsituation och huruvida ordspråket är särskilt gammalt vet jag ju egentligen inte, men.... vänner... det har jag!
Precis när jag kom med lastbilen, till min gamla bostad, anlände Rille med bussen. Efter kaffe och macka började vi kånka ut lådor. Efter en liten stund kom Madde och senare Ted. Det tog oss styvt två timmar att lasta allt och då fick vi med även småpinalerna som jag satt undan i köket, för att ta i min bil - mest med tanke på att det just var småplock. Det enda vi inte tog med var ett par stora speglar och mitt Eileen Graybord. För skört. Sedan kramades jag hejdå med Madde och Ted och så körde Rille och jag söderut. Lastbilen var tungt lastad (alla dessa jeffla böcker!) och tuffade sakta söderut. Bitvis snöade det ordentligt och det var halt precis hela vägen och ofta moddigt. Det tog oss åtta timmar att nå Karlskrona där Rille hoppade av, och så körde jag hem till min käraste. Visst - liten omväg om man ska till Emmaboda, men å andra sidan var det skönt för Rille att få komma direkt hem och för mig att få sova några timmar i en riktig säng.
Tisdag morgon var planen att sova några extra timmar och sedan köra till Emmaboda och lasta ur, men jag var uppskruvad och kunde inte sova. Blotta tanken på att kanske inte kunna få ut bilen från Jannes gårdsplan gjorde mig sömnlös, så jag klev upp innan han körde till jobbet. Som den gentleman han är inte bara vände han bilen åt mig (gårdsplanen är inte så stor, med all snö nu) utan körde dessutom ut den på vägen åt mig. Väl framme i Emmaboda började jag lasta ur direkt.
Efter ett par timmar kom Catharina förbi med frallor och bullar (för mina skånska läsare vill jag förtydliga att detta inte är samma sak; frallor har man t ex smör och ost på och bullar tillverkas av sötad vetedeg... ;)) och vi hade en trevlig fika- och pratstund. Jag trodde inte hon skulle hjälpa mig att kånka särskilt mycket, med tanke på hennes onda rygg, men hon äschade bara och sa att så länge hon lyfter rätt är det nemas problemas. Det tog oss inte mycket mer än två timmar att få ut allt utom sängen, några bokhyllesidor, min Koliaimatta och två av sommardäcken. Två pirror - en lite klenare röd som är min och en rejäl som är Jannes - var till god hjälp! Efter detta stordåd åkte vi till bibblan, där Catharina lånade en hög böcker (efter sin insats hoppas jag hon bara legat i badet, käkat praliner och läst!) och jag lånade ännu en ljudbok (Klas Östergrens Gentlemen) för att ha på min tur-och-returresa till Stockholm.
Frampå eftermiddagen kom min käraste och så bar vi in det sista. Sedan tog vi det lugnt. Väldigt lugnt. Middagen fick bli varsin pizza på Hotell Amigo, där en stämning av handelsresande vilade över den delen av matsalen som var befolkad. Idel män med dystra miner som intog kaloririka måltider i ensamhet, med blicken fastnaglad vid tevens OS-sändning, eller en dagstidning. Och så vi, då. Inte alls ensamma, inte alls dystra och inte så intresserade av teven - men pizzorna (Amigo Special) var säkert fullpetade med kalorier. Sådant hör till när man flyttar, tycker jag.
I onsdagsmorse (igår... den här veckan är liksom väldigt lång...) klev jag upp tidigt och halvsex satt jag planenligt bakom ratten och körde en tom lastbil norrut. Den gick så mycket lättare att köra när den var tom och före tolv hade jag inte bara hunnit upp till Stockholm utan dessutom lämnat den, hämtat min egen som stått fint parkerad på macken och kört till lägenheten. Jag bar ut de sköra grejerna och gjorde ett nytt försök med fönstren - men det bara frös. Sedan dammsög jag och torkade golven. Besiktningen gick galant (skam vore det ju annars när man är en gammal städarjävel) även om bovärdarna anmärkte på annat, som dock inte jag var skyldig till. Nedslitna innerdörrar, flottfläckig kökstapet och flagande snickeridetaljer är knappast mitt fel - och det påstod de ju inte heller. Det enda som det uppstod diskussion om var just fönstren, men vi får se vad den nye hyresgästen säger. Säger han inget så händer inte heller något. Gnäller han får jag välan betala ett proffs, då.
Strax efter tre slängde jag in städgrejorna i bilen och styrde kosan söderut igen. Efter en lugn och händelselös resa (jag såg inte ens en älg - det gjorde jag när jag körde uppöver, men den stod i ett dike utanför Eksjö och mumsade granskott, med snöig mule, och gjorde inget större väsen av sig) med sedvanligt depåstopp halvvägs (Statoil i Mantorp) var jag hemma i byn efter ganska exakt sex timmar. Bära ut småpinalerna ur bilen var inte att tänka på. Jag vacklade in, drog på Melissa Horn (ära vare Buddha för Spotify, när alla ens skivor är nerpackade och stereon står i Blekinge) och tappade upp ett varmt skumbad. Planen var att jag skulle läsa Fawcett, men jag orkade verkligen inte. Ögnade istället igenom den lilla annonsfinansierade gratisblaskan Emmabodatidningen och stupade sedan i säng. Sov hårt och drömlöst till fem. Somnade om och började drömma en märklig dröm.
Nu sitter jag i sängen, dricker mitt kaffe (byns godaste!) och samlar mig inför en rejäl arbetsdag med massa plock. Planen är att packa upp allt utom böckerna. Ikväll kommer Catharina på middag. Vi ska äta gott, knäcka en vinare och lösa en del världsproblem som pockar på vår uppmärksamhet.
Allt gott, me lovely ones.
Precis när jag kom med lastbilen, till min gamla bostad, anlände Rille med bussen. Efter kaffe och macka började vi kånka ut lådor. Efter en liten stund kom Madde och senare Ted. Det tog oss styvt två timmar att lasta allt och då fick vi med även småpinalerna som jag satt undan i köket, för att ta i min bil - mest med tanke på att det just var småplock. Det enda vi inte tog med var ett par stora speglar och mitt Eileen Graybord. För skört. Sedan kramades jag hejdå med Madde och Ted och så körde Rille och jag söderut. Lastbilen var tungt lastad (alla dessa jeffla böcker!) och tuffade sakta söderut. Bitvis snöade det ordentligt och det var halt precis hela vägen och ofta moddigt. Det tog oss åtta timmar att nå Karlskrona där Rille hoppade av, och så körde jag hem till min käraste. Visst - liten omväg om man ska till Emmaboda, men å andra sidan var det skönt för Rille att få komma direkt hem och för mig att få sova några timmar i en riktig säng.
Tisdag morgon var planen att sova några extra timmar och sedan köra till Emmaboda och lasta ur, men jag var uppskruvad och kunde inte sova. Blotta tanken på att kanske inte kunna få ut bilen från Jannes gårdsplan gjorde mig sömnlös, så jag klev upp innan han körde till jobbet. Som den gentleman han är inte bara vände han bilen åt mig (gårdsplanen är inte så stor, med all snö nu) utan körde dessutom ut den på vägen åt mig. Väl framme i Emmaboda började jag lasta ur direkt.
Efter ett par timmar kom Catharina förbi med frallor och bullar (för mina skånska läsare vill jag förtydliga att detta inte är samma sak; frallor har man t ex smör och ost på och bullar tillverkas av sötad vetedeg... ;)) och vi hade en trevlig fika- och pratstund. Jag trodde inte hon skulle hjälpa mig att kånka särskilt mycket, med tanke på hennes onda rygg, men hon äschade bara och sa att så länge hon lyfter rätt är det nemas problemas. Det tog oss inte mycket mer än två timmar att få ut allt utom sängen, några bokhyllesidor, min Koliaimatta och två av sommardäcken. Två pirror - en lite klenare röd som är min och en rejäl som är Jannes - var till god hjälp! Efter detta stordåd åkte vi till bibblan, där Catharina lånade en hög böcker (efter sin insats hoppas jag hon bara legat i badet, käkat praliner och läst!) och jag lånade ännu en ljudbok (Klas Östergrens Gentlemen) för att ha på min tur-och-returresa till Stockholm.
Frampå eftermiddagen kom min käraste och så bar vi in det sista. Sedan tog vi det lugnt. Väldigt lugnt. Middagen fick bli varsin pizza på Hotell Amigo, där en stämning av handelsresande vilade över den delen av matsalen som var befolkad. Idel män med dystra miner som intog kaloririka måltider i ensamhet, med blicken fastnaglad vid tevens OS-sändning, eller en dagstidning. Och så vi, då. Inte alls ensamma, inte alls dystra och inte så intresserade av teven - men pizzorna (Amigo Special) var säkert fullpetade med kalorier. Sådant hör till när man flyttar, tycker jag.
I onsdagsmorse (igår... den här veckan är liksom väldigt lång...) klev jag upp tidigt och halvsex satt jag planenligt bakom ratten och körde en tom lastbil norrut. Den gick så mycket lättare att köra när den var tom och före tolv hade jag inte bara hunnit upp till Stockholm utan dessutom lämnat den, hämtat min egen som stått fint parkerad på macken och kört till lägenheten. Jag bar ut de sköra grejerna och gjorde ett nytt försök med fönstren - men det bara frös. Sedan dammsög jag och torkade golven. Besiktningen gick galant (skam vore det ju annars när man är en gammal städarjävel) även om bovärdarna anmärkte på annat, som dock inte jag var skyldig till. Nedslitna innerdörrar, flottfläckig kökstapet och flagande snickeridetaljer är knappast mitt fel - och det påstod de ju inte heller. Det enda som det uppstod diskussion om var just fönstren, men vi får se vad den nye hyresgästen säger. Säger han inget så händer inte heller något. Gnäller han får jag välan betala ett proffs, då.
Strax efter tre slängde jag in städgrejorna i bilen och styrde kosan söderut igen. Efter en lugn och händelselös resa (jag såg inte ens en älg - det gjorde jag när jag körde uppöver, men den stod i ett dike utanför Eksjö och mumsade granskott, med snöig mule, och gjorde inget större väsen av sig) med sedvanligt depåstopp halvvägs (Statoil i Mantorp) var jag hemma i byn efter ganska exakt sex timmar. Bära ut småpinalerna ur bilen var inte att tänka på. Jag vacklade in, drog på Melissa Horn (ära vare Buddha för Spotify, när alla ens skivor är nerpackade och stereon står i Blekinge) och tappade upp ett varmt skumbad. Planen var att jag skulle läsa Fawcett, men jag orkade verkligen inte. Ögnade istället igenom den lilla annonsfinansierade gratisblaskan Emmabodatidningen och stupade sedan i säng. Sov hårt och drömlöst till fem. Somnade om och började drömma en märklig dröm.
Nu sitter jag i sängen, dricker mitt kaffe (byns godaste!) och samlar mig inför en rejäl arbetsdag med massa plock. Planen är att packa upp allt utom böckerna. Ikväll kommer Catharina på middag. Vi ska äta gott, knäcka en vinare och lösa en del världsproblem som pockar på vår uppmärksamhet.
Allt gott, me lovely ones.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar