Vi sågs på Ritazzo, på centralen, efter jobbet. Att sitta mitt i vimlet och fika och prata känns liksom privat, ändå. Alla är inneslutna i sina bubblor. Vi drack latte och pratade om våra lärarjobb och om musik i allmänhet och jazz och Zappa i synnerhet. Två timmar rann undan snabbt och sedan skulle han vidare, hemåt. Jag också. Hem åt mitt håll.
- Jag vill att vi träffas snart igen, sa han.
Men... jag tror inte det ska bli så.
- Jag vill att vi träffas snart igen, sa han.
Men... jag tror inte det ska bli så.
Sprang ihop med Matte Marschall i Suckarnas Gång, när jag hastade mot tunnelbanan. Vi hann bara stressheja, men det gjorde mig glad att se honom; det var ett år sedan sist, tror jag!
2 kommentarer:
Å Mats *smiles* honom blir man glad och "må braig" av... ett år... det var flera sen jag träffade den pärlan.
Jaaa! Han är hur bra som helst! :)
Skicka en kommentar