Söndag morgon. Vaknar strax före nio. Smyger tyst upp och tassar ut i köket. Ser att omtänksam dotter laddat kaffebryggaren och behöver bara trycka på knappen. När kaffet är klart tar jag med det, och min söndagstidning, tillbaka in till sängvärmen. Bläddrar och ströläser sådär som jag brukar.
I en liten notis på sidan 9 säger en litteraturvetare att förlusten av Vilhelm Mobergs Söderäng, på Väddö, som brann ner till grunden i förrgår är en "katastrof". Intressant att se hur en person med språk och texter som profession så lättvindigt använder sig av ett såpass laddat ord. Och det i samma tidning som samtidigt har ett stort reportage om några av dem som drabbades av tsunamin för fem år sedan, som berättar att tre människor dött i helgtrafiken, som ännu en gång diskuterar det misslyckade klimatmötet samt publicerar en artikel om faran med att kvinnor inte längre tar emot hormonbehandlingar och därmed riskerar att dö i förtid... Hmm... vi delar inte riktigt samma perspektiv, den där litteraturvetaren och jag.
Jag fyller på kaffet och läser vidare...
I en liten notis på sidan 9 säger en litteraturvetare att förlusten av Vilhelm Mobergs Söderäng, på Väddö, som brann ner till grunden i förrgår är en "katastrof". Intressant att se hur en person med språk och texter som profession så lättvindigt använder sig av ett såpass laddat ord. Och det i samma tidning som samtidigt har ett stort reportage om några av dem som drabbades av tsunamin för fem år sedan, som berättar att tre människor dött i helgtrafiken, som ännu en gång diskuterar det misslyckade klimatmötet samt publicerar en artikel om faran med att kvinnor inte längre tar emot hormonbehandlingar och därmed riskerar att dö i förtid... Hmm... vi delar inte riktigt samma perspektiv, den där litteraturvetaren och jag.
Jag fyller på kaffet och läser vidare...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar