Så mycket tid man lever i framtiden genom att vänta på allt möjligt, även om man tror att man är i nutiden. Jag försöker verkligen att också befinna mig här och nu. Njuta av nuet och ögonblicket. Ibland är kameran en god hjälp att bli varse det som är just nu. Här.
Jag väntar på bussen i Hökis. Står alldeles stilla i trafikbruset, som är lite mjukare... lite luddigare.... nu när allt är inbäddat i det vita. Ser på människorna omkring mig. Och träden. Jag älskar träd. De bara står där som tysta vittnen. De är vackra varje årstid, men bär en extra air av tidlöshet när snön lägger sig på dem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar