... i vilken vår hjältinna planerar

Alla elever iväg till Solna på klättring. Utsträckt idrottslektion. Det betyder att jag får något så ovanligt som en hel eftermiddag till planering. Först kände jag mig nästan lite handlingsförlamad, men sedan kom jag igång bra med både väggtidning kring klimatmötet, utskrift av ETC:s Klimatspecial och uppdatering av bloggarna (klass- respektive engelskadito). Jag ska faktiskt ta och strukturera upp resten av lektionerna fram till jul, också. Vi har inte så många kvar och jag måste se till att vi hinner klart åtminstone något. Eller i alla fall se till att det skulle kunna gå rent teoretiskt. Sedan brukar det ju bli som det blir ändå.


På mitt skrivbord står ett timglas. Jag tycker om timglas. Jag hade ett fint litet sådant när jag var barn. Men som så mycket annat försvann det någonstans i en flytt eller kanske någon lek. Timglaset ger mig perspektiv på hur tiden bokstavligen rinner undan. Men också hur den är konstant. Tiden är också det rättvisaste av allt; vi får alla precis lika mycket varje dygn och vi kan inte lägga något av den på hög.