... i vilken vår hjältinna funderar på världsherravälde

På morgonteven alldeles nyss visades en nyhetsrepris där unga aktivister slängs ut från något event alltmedan de ropar högt om att hela klimatmötet är en komplott för ett globalt maktövertagande. I går kväll började jag läsa Tillsammans där Folke Tersman faktiskt skriver om det och om hur det kan vara så att det är den enda möjligheten att kunna ta ett samlat grepp över klimatkrisen. Han ingår i en forskningsgrupp som studerar just den möjligheten och i boken presenterar han hur en demokratiskt vald världsregering skulle kunna vara en av lösningarna. I sak har han möjligen rätt (jag får uttala mig om det närmre när jag läst klart boken), men det känns på många plan som något jag inte vill vara med om.

Intressantast så här långt är hans tankar kring huruvida ansvaret för planetens överlevnad är individuellt eller kollektivt och han diskuterar kring hur vi kanske faktiskt måste anamma en ny slags moral, där vi är beredda att ta ett långt större kollektivt ansvar även för de små, individuella valen i vår vardag. Det gör verkligen ingen som helst skillnad om jag tar bilen till jobbet eller åker kollektivt/cyklar. Ingen alls, faktiskt. Men... om vi är väldigt många som ändå fattar beslutet att åka kollektivt/cykla... ja... då får det faktiskt stor effekt! Vi måste sluta tänka så smått. Vi måste tänka stort! Även i det lilla...