Hur är människor funtade som alltid måste framhäva sin egen förträfflighet så snart det går vägen för någon annan än dem själva? Är det så jävla svårt att ge cred till någon annan ibland, och själv stå tillbaka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Såväl det som tvärsom-problemet är tråkigt.
Man blir änna lite nyfiken på vad och vem som avses. Det är ett helsicke att vara nyfiken... ;)
Jag kan säga det när vi ses nästa gång! Men det handlar om en person som aldrig kan höra något trevligt utan att ta udden av det för att berätta om sin egen förträfflighet. Personen kan mycket väl ge andra cred, men bara när det passar och aldrig som gensvar på något.
Det finns så trista människor... vissa muttrar ju runt som gråa storpotäter hela tiden *puttputtputt* å riktigt samlar på sig stora tunga regnmoln av "bad karma" på olika vis.
Det är ju superviktigt och trevligt att sprida glädje, att säga bra saker till folk och ge komlimanger när det är befogat eller behövs (som det du berättade om tjejerna som du hörde prata god engelska, klart de ska ha en komplimang)
Tjohej å Kram/ANNA
Klok-Anna! :)
*storkram*
Obefogade komplimanger är inte heller fel. :) Dvs, man kan bjussa på lite smör ibland, om man är på det humöret. Att nån är snygg den dagen, fast den ser ut som vanligt, varken snyggare eller fulare. Social smörjolja. Överskott av snällhet som pyser över. Typ.
Och jag gillar snön i bloggen, det var roligt.
Apselut, Pärlisen! Det ska man göra! Det kostar så lite och betyder så mycket.
Skicka en kommentar