I senaste numret av Språktidningen tänker Fredrik Lindström kring hur vi med språkets hjälp hjälpligt lyckas sminka över verkligheten. Det är lite kul med exemplet han valt att ta upp, eftersom jag faktiskt grunnat på exakt samma sak.
Som Bob (Må Guds välsignelse och frid vara över honom - eller som jag brukar säga: صلی اللہ علیہ و سلم ) redan upplyst oss om lever vi i det singligaste* av alla länder och vi förefaller ha ett behov av att tydliggöra att denna vår singlighet* verkligen är självvald och trivsam på allehanda vis. Därför väljer vi alltmer att undvika ordet "ensam" som har negativa, smått sorgliga konnotationer, till förmån för det mer positivt laddade "själv". Som i "jag är själv", "jag lever själv" osv. Detta innebär en viss förskjutning av ordets innebörd och användning eftersom att göra något själv tidigare har haft mer av betydelsen av att göra något i egen hög person, istället för att någon annan gör det. Som i "ja, då får jag väl göra det själv".
Jag är fullt medveten om att jag själv (gamla betydelsen! ;-)) gör just så och helt medvetet säger att jag är själv. Inte ensam. Fast... det är jag ju. Ibland, i alla fall. Men... det låter så sorgligt. Ledsamt. Småfattigt. Och skämmigt. Jag menar... vem vill vara ensam, liksom..?
"Jag ska åka på Bob Hansson ensam". Hur ynkligt låter inte det, va'? Men... om jag säger "jag åker själv på Bob Hansson" så framstår jag ju som betydligt mer kavat. Eller hur?
*Ord som annars är fina är sinnligaste och sinnlighet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Inte många vill utåt sett, framstå som en ensam människa.
Det finns många uttryckssätt, ett från mig kan låta så: Jag vill vara ensam!(med betoning på vill)
Hur står det sig i jämförelse?
Om jag ska vara riktigt ärlig, så bör jag nog lägga till ordet "ofta" i mitten.
Hur verkar meningen då?
Jag undviker helt klart ordet "ensam" - det låter så tomt och ensligt. Då föredrar jag ordet "själv" som för mig helt klart är mer positivt laddat. Det låter liksom mer... självvalt.
Japp, det är viktigt det där och de två orden känns väldigt olika. *smiles* Just de "synonymerna" har jag själv funderat enhel del på och är noga med vilken jag väljer.
Barbro> Det fungerar absolut och är väldigt tydligt! Men jag tror att många av oss inte vill. Inte ofta, i alla fall och absolut inte alltid.
Katja> Just så!
annaanna> Eller hur!
Skicka en kommentar