... i vilken vår hjältinna har fjärilar i magen

Ibland vaknar jag och känner hur det bara fladdrar i magen och hur det pirrar i armarna och ända ut i fingerspetsarna. Jag vet faktiskt inte varför. Idag är en sådan morgon. Jag funderar över dagen som väntar och kan inte komma på varför jag ska känna så. Jag har inget att vara nervös för. Men kanske är det bara en allmän känsla av stress och att det är så mycket jag måste hinna med på jobbet. Eller är det en undermedveten förväntan? Ett positivt pirr inför något som ska hända idag? Det lär väl ge sig.

Morgonen är mörkgrå, men vid horisonten, där borta över byn, ser jag en ljus strimma. Det kan nog rentav bli lite sol under dagen.

Tända ljus. Nybryggt kaffe i muggen. Nyheter på teven. En mjuk och fin morgon.

Jag tänker att varje dag är som en gåva. En öppen gåva som jag har att förvalta som jag vill. Även en mörkgrå torsdag i mitten av november. En helt vanlig arbetsdag med morgonmöte, lektioner i engelska och religion, någon snabb fika med kollegor, träning och tvättstuga. Även de här dagarna kan vara fina och sköna dagar. Det handlar bara om att jag måste öppna sinnet. Se det roliga och fina och positiva i de små vardagliga händelserna. Jag är faktiskt ganska bra på det. Jag är också ganska bra på att skapa små tunna guldkanter på det som vi kallar vardag men som ju är själva livet.

Jag önskar er en helt tokbra torsdag, me lovely ones!