söndag, november 16, 2008

... i vilken vår hjältinna blivit frälst

Jag ska inte skriva så mycket om föreställningen, faktiskt. Det är en upplevelse som bäst gör sig genom att upplevas! Men... från första anslaget i ouvertyren tills att sista andetaget klingat av... så är det ren och skär magi som levereras. Jag kikade på mina bänkgrannar och på publiken nere på parkett och... de satt alldeles stilla. Hur gör man det när det svänger SATAN (vilket i sammanhanget är ett illa valt, men väl fungerande uttryck...)?

Och... Ola Salo... Han ÄR Jesus. Han är vår frälsare, vår diviga megastjärna och vår älskling! Patrik Martinssons Judas är fullständigt hjärtslitande magnifik (och han har en synnerligen välformad och till klämmande inbjudande ändalykt...)!

Se den. Föffan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Berättade för Eva på jobbet(du vet hon som fick kalendern i 60-present) "ÅHH jag får gåshud av bara tanken..." var kommentaren när jag sa att du skulle se Ola Salo i Jesus Christ!//Malin

dyermaker sa...

Hehe...