... i vilken vår hjältinna har varit smått duktig

Men bara smått. Jag hade tänkt träna idag. Jag hade verkligen det. Men det är mycket på jobbet och efter att ha jobbat över drygt en och en halv timma var jag faktiskt ganska mör. Det är rapporter och omdömen och åtgärdsförslag och åtgärdsprogram som ska skrivas och utvecklingssamtal som ska förberedas och frånvaro som ska kollas upp och samtal med kollegor som jag behövt prata med hela dagen men inte haft tid till - vi springer liksom bara om varandra vissa dagar - och kaffe som ska drickas och kompendier som ska kopieras och hej och hå och fan och hans mormor.

Det är just i sådana lägen som det är som mest fruktbart att träna. Det är pepp för både kroppen och själen. Men idag villeorkade jag inte. Så jag stannade hemma. Jag måste faktiskt inte träna varje dag. Jag måste göra annat också. Idag var det verkligen läge för att städa och fiffa lite här hemma. Mina grejer börjar liksom flyta omkring i lägenheten och tvätten från förra veckan är visserligen prydligt ihopvikt, men ligger i högar på sängen i arbetsrummet. Tidningar, böcker, pysselprojekt, block, pennor och väskor och DVD-filmer verkar leva ett eget hemligt liv när jag är på jobbet och liksom bit för bit ta över mitt hem. Badrummet var inte smutsigt - ånej -men inte heller rent och spisen bad så vackert om att bli ordentligt avskurad. Till och med mina tålmodiga och härdade växter började se lite luggslitna och deprimerade ut. Fyra behåar som ska handtvättas låg och väntade i en korg i badrummet.

Så jag gjorde det jag skulle; tog en stunds ordentlig röjning. Skönt! Nu är ordningen, lugnet och trivseln återställd i mitt hem. Egentligen är det värt att fira med ett glas vin, men eftersom jag jobbar imorgon så får det bli en jättebalja te, istället. Det är inte så dumt det heller - i synnerhet inte med några tända ljus och lite bloggande. Några skorpor hade fulländat det hela.

Och jävelmotionsjävelcykeljäveln väntar på mig imorgon bitti...