... i vilken vår hjältinna hittar fördelar med att vara själv

Man kan vara exakt så asocial och sunkig som man vill, en lördag i november. Man måste inte komma i kläderna på hela dagen. Och om man ändå gör det så spelar det ingen som helst roll att det är ett par tajts och en tunn, mjuk, härlig tisha kompletterat med raggsockar.

Om man sitter och fulpysslar exakt hela dagen och glömmer att laga mat så gör det ju inget. När man nästan faller samman av svält kan man ju alltid trava ut i köket och göra sig ett par mackor eller nåt.

Ingen irriterar sig över hur man brer ut sig och sina saker över hela soffan och hur de sedan flyter ut över soffbordet och golvet... och själv slipper man följa idiotiska teveprogram utan kan låta Kunskapskanalen gå lite i bakgrunden samtidigt som man slamrar med Bigelf och pratar med t ex Bebbeth på msn... i timmar... om musik... och saker som solidaritet, vänskap och tillit... och hur ett samhälle grundat på detta skulle vara att leva i... om hur rädslor och bekvämlighet gör att många inte vill dela med sig av det de har till förmån för de som inte har...

Rätt vad det är kan man få för sig att gå och lägga sig. Eller ta en promenad utan att förklara vart man tar vägen. Man kan ta ett glas vin till. Eller strunta i det och ingen blir sur för att man öppnat en flaska som inte blir urdrucken.

Se där några få fördelar med att leva själv. Jag önskar mig fortfarande det där livsvittnet. Egentligen har jag ju ett jag vill ha, men ser det tämligen lönlösa i att fråga chans, så jag låter allt vara som det är. Ett tag. Till.

Sedan. Får jag se.

Kram till er, me lovely ones. Krama någon ni också; minimal satsning - maximal avkastning...