måndag, november 24, 2008

... i vilken vår hjältinna fått ett livstecken

Fröken Smilla lever! Hon har fin päls och är inte fullt så mager som jag trodde hon skulle vara. Däremot är hon hyfsat förvildad och även om hon kände igen mig och försiktigt närmade sig så kom jag hem utan katt, men med blodet forsande från högerhanden...

Men nu vet jag var hon håller till och nu ska jag fundera ut hur jag ska kunna få tag i henne.

Det var Catharina som kom hemångande med andan i halsen och hade sett henne nere vid Apoteket och så körde vi ner för att försöka få håll på henne. Med känt resultat. Men skam den som ger sig.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, har er katt varit borta länge? Vi hoppas ni hittar henne! /Tass, katterna på Katthemmet Kompis

Anonym sa...

Åh, härligt! Jag hoppas du får fatt på'na snart. :)

Det är bäst hon kommer in innan vintern slår till på allvar, ju...

dyermaker sa...

Katterna> Hon har varit borta i drygt två månader.

Katja> Visst är det! Jag ska nog fånga in henne - men jag lär behöva tålamod.

Anonym sa...

vilken lättnad! att liksom veta att hon finns, och var.

dyermaker sa...

saran> Jaaa! :)