... i vilken vår hjältinna fredagsfikat

Som jag befarade drog arbetslunchen/lunchmötet ut. Två timmar. Sedan var det bara att traska tillbaka till jobbet, dricka en mugg kaffe och sedan dra hemåt. Jag hade lagt upp strategierna under lunchmötet och genomförde - på väg mot tunnelbanan - en mycket precis kommandoräd mot Indiska (svart underklänning som jag sett ut tidigare) och en frisörsalong (hårfärgsinköp) och sedan virkade jag mig hem. Soundtrack fick bli Våld, ur F-boxen. Jag var trött och grinig (jag har kommit på att den senaste tidens myckna trötthet kan bero på det faktum att jag så sällan ser dagsljus) och då är det perfekt med iPod och virkning. Allt och alla utesluts ur min bubbla. Till slut blir det så meditativt att jag nästan somnar.

När jag kom hem var Olle hemma. Han satt och lirade lite bas i soffan och slökollade på teven. Jag var kaffesugen och så blev det att vi - sällsynt! - drack kaffe och smarrade lussebullar och pratade i nästan två timmar. Vi diskuterade existentiella frågor och filosofi. Förortstalibaner. Och musik. Jaco Pastorius, Jonas Hellborg och drum-and-bass'ens ursprung (hur fadringen vi nu kom in på d&b). Jag hade inte en aning om att hela genren egentligen kommer ur ett bara några sekunder långt (kort!) stick ur en traditionell gospellåt, med lite trumlir, som sedan byggts vidare på. Så lärde jag mig något nytt idag igen. Bra.