... i vilken vår hjältinna lagt ännu en mil bakom sig

När jag väl är ute och springer grunnar jag inte så mycket; då fokuserar jag istället på att andas jämnt och fint och att ha ett bra flyt i steget. Idag tänkte jag experimentera och ta med iPoden ut i spåret. Det var meckigt och behöver absolut förberedas bättre inför nästa gång. Jag trodde jag kunde köra på med Hey Joe, på tokrepeat, som jag brukade förr. Men det funkade ju inte - det var alldeles för slött även när jag provade med att öka steglängden. Jag försökte med annat och fastnade till slut för In Flames och deras Clayman som åtminstone har den där skönt aggressiva energin. I backarna kändes det rejält skönt och framförallt då Swim som hade exakt rätt tempo för att jag skulle klara dels den långa sugande backen och den tokbranta sugande backen alldeles galant! Men givetvis började sedan lurarna krångla (kanske duggregnet gjorde sitt till?) och med säkert 3.5k kvar fick jag till slut dra ur dem ur öronen och springa med fanskapet i handen. Dock hade jag kvar låten i huvudet så det gick ändå rätt fint.

Med 1k kvar hände nästa malör. En cyklande snubbe stannade mig och jag mitt fån trodde han ville fråga om vägen, bara. Men ånej... han ville snacka löpning. Berätta om fornstora dar då han sprang fyra mil plättlätt. Jada jada jada... Och sedan frågade han var jag hade min kille nånstans? Öhm..? Joråsåatte... Svettraggning - det nya svarta? ;-)

Nu ska jag springa (bildligt talat, mind you) ner till affären och köpa något gott till middag. Jag är sugen på fisk, men lär inte hitta någon fin så det får nog bli kyckling. Inte heller så dumt! Och sedan blir det myyyyys hela eftermiddagen och kvällen! Me like!

Ha det fortsatt gott, me hearties!