... i vilken vår hjältinna intervalltränat?

Men vilka konstiga intervall det blev. Två bara, ju. Först powerwalkade jag ca 25 minuter, sedan tänkte jag springa 30. Minuter, dårå. Men något skumt hände och jag gjorde lite som Forrest G och liksom bara fortsatte att springa, så de tänkta 30 blev 65. Sedan fann jag mig vara hemma. 12 kilometer avverkade. Verkligen inte på någon rekordtid, men det spelar faktiskt ingen som helst roll; jag är så äckligt glad och nöjd med mig själv och kom på mig med att liksom springa där och bara le och tänka på alla möjliga roliga och trevliga saker. Som till exempel Vårruset och att ta tjuren vid hornen och cykla till jobbet på fredag (jag har ju faktiskt mobilen med mig ifall jag skulle cykla vilse). Och du som tycker att jag springer alltför sakta är välkommen att själv testa nivåskillnaderna på min Runt Sjön: Extended Version-runda.. Be my guest... ;-)

På vägen hann jag också njuta av skir trädgrönska, sagolikt vacker fågelsång (jag har faktiskt lärt mig att springa utan musik i öronen), vitsippor, blåsippor, blåbärsris, stavgångare (måttligt njutbara iofs...), andras idoga kolonistugeflit, doften av skog, solvärme (regnet försvann helt - vilken lycka, men också: vilken ångbastu skogen förvandlades till...), solglitter på vatten, fina vovvar och ett par klättrare.

Nu har jag stretchat - nöjd, P? ;-) - eftersvettats, käkat en banan och druckit massa vatten. Duschen väntar och sedan ska jag passa på och städa och göra fint härhemma innan jag lagar middag och sjunker ner med DN, fulpyssel och bra bok i min sköna, goa soffa. Såvida jag inte rentav ska sätta mig på balkongen, istället.

Vi hörs, me Hearties.