Jag sitter här i min soffa, dricker nybryggt Zoegas och ser ut genom fönstret. Det regnar lite smått därute. Jag är träningsklädd och ska ut så småningom, men avvaktar ett tag. Det gör verkligen inget med en regnskur medan jag är ute och springer, men det är inget kul att bli blöt redan innan jag blivit varm. Så jag tar det lugnt här. Jag hinner. Dagen är lång och inga direkta planer finns. Jag hade visserligen tänkt gå ner till biblioteket och EU-rösta i förtid men jag kan gå till bibblan bredvid mitt jobb, på måndag, också. Jag hinner.
Istället är det ganska skönt att sitta här och slösurfa och läsa lite tidningar och bloggar. När Linda var här igår med nummerlappen följde det med lite info kring både Vårruset och andra lopp. Det är lustigt, men det här med att springa är verkligen en rolig grej! Jag trodde väl aldrig att jag skulle tycka om att springa. Men det gör jag! Det är en skön kick och jag blir så glad när jag känner hur kroppen faktiskt gör det jag vill!
Att delta i motionslopp ("tävling" låter alltför ambitiöst för mig - jag tävlar enbart mot/med mig själv och därmed är varje runda en tävling... ;-)) är en grym morot, för mig. Jag har inte ens sprungit Vårruset än, men har redan anmält mig till ett millopp! Jag vet ju att jag kan springa en mil och för att fortsätta springa målmedvetet är det spännande att utmana mig själv att faktiskt också göra det tillsammans med andra - trots att jag absolut helst springer ensam. Jag har ju fått erbjudanden om att springa med andra, men jag är väldigt tveksam. Att springa känns som min ultimata egotripp och jag vill göra det i mitt tempo, på mitt vis och när jag vill. Däremot tar jag gärna grymma långpromenader och powerwalks i sällskap med andra!
Vilket för mig in på nästa tankegång: vad är det för skillnad på en joggare och en löpare? Har det med farten eller med utövarens inställning att göra? Jag lutar helt klart åt det senare. Jag har visserligen inte världens högsta fart (fast jag lär knappast komma allra sist i Vårruset, heller) men jag har tydliga mål med mitt springande. Visst springer jag för att må bra och kanske sänka vikten något men också för att det är så förbankat skönt och för att utmana mig själv till att göra det både fortare och längre. Framförallt längre, faktiskt! Det är en sådan otrolig boost att upptäcka att när jag sprungit en timme, så kan jag springa en god stund till! I min bok är det en "löpare" medan en "joggare" har en mer laid-back stil. Kanske är det som Nike vid något tillfälle definierade det (minns bara inte var jag såg/läste det); de som springer i plyschdress är joggare - alla andra är det inte? *s*
Kanske är man också "löpare" om man börjar prioritera inköp av träningskläder före andra kläder? Själv ska jag belöna mig, efter Vårruset, med ett par riktigt tuffa löpartajts. Och ännu ett par toppar i funktionsmaterial. Och riktiga sockar - vanliga från Lindex håller ungefär en mil - två, om jag har tur... Dessutom har jag fallit till föga och börjat småkika på en kombinerad pulsklocka och GPSgrunka. Och jag inser att jag behöver ytterligare en tracktop. Och handskar - fast det är till cyklingen, då. Hej och hå! ;-) Grejen med alla träningskläder är ju både känslan att ha dem på när jag springer... det är liksom På Riktigt, då... men också en väldigt praktisk grej; jag har ingen egen tvättmaskin utan bokar den gemensamma. Med olika sorters träning 5-6 dagar i veckan behöver jag rätt många fräscha ombyten, helt enkelt.
Nu ska jag laga lite mer kaffe. När jag druckit ur det, tillsammans med en macka, drar jag på mig skorna - nu ser det ut att hålla upp!
Ha en ljuvlig lördag, me lovely ones! Stay tuned!
(Det finns egentligen inget dåligt väder - bara dåliga kläder. De här skorna är inget att springa i, men de funkade fint på tysk hippiefestival! ;-))
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar