Egentligen var planen att kliva rakt ur sängen och sedan ge mig ut på en runda. Men när jag vaknade ville inte min kropp springa. Huvudet ville inte heller. Så istället för en inre strid tog jag ett djupt andetag, gjorde mig en god macka och satte på en kanna kaffe. Nu sitter jag här i soffan, dricker mitt kaffe och chattar med Matilda om framtiden, livet och universum. Morgonteven står på, lite diskret. Och ute visar sig solen efter nattens envisa, och sköna, regnande. Jag vet hur det blir; senare idag kommer mitt inre att finna en samförståndslösning och jag kommer att springa den där sköna halvmilen. Till dess lutar jag mig tillbaka här i soffa, bläddrar i DN och fyller på mitt kaffe.
Stay tuned, me lovely ones.
Stay tuned, me lovely ones.
2 kommentarer:
Låter underbart!
Inte alls dumt, Vanja! :)
Skicka en kommentar