Egentligen borde jag blogga om hur det kan bli när man druckit lite Jäger och öl och vin och umgåtts med en snacksalig australiensare ett antal timmar. Men det jag orkar säga är att det känns skitskumt att utanför Kelly's, på väg hem, sikta en vit skitfet limo, gå fram till chauffören och upptäcka att det verkligen är syrrans polare från i söndags och ha en kort, men kärnfull, konversation och först efteråt, på väg ner i tunnelbanan, inse att samtalet försiggick på... engelska? But why?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar