... i vilken vår hjältinna myser i sängen

Det är förunderligt, det här med att vakna på söndagsmorgonen före åtta och känna sig [nästan] utsövd. Pendeln svänger i rätt riktning - mitt toksovande de senaste veckorna betalar sig. Inte så att jag direkt vill upp och skutta på helgmornarna (att ligga kvar länge och dra sig är en av de där livsnjutningarna jag inte vill vara utan) men det är ändå skönt att jag, på något vis, kommit ikapp.

Så här sitter jag nu, i sängen, med kuddar bakom ryggen, kimono som värmer lagom, duntäcke över benen, laptopen i knät (Ära vare Buddha för trådlöst och bärbart!) och en stor mugg nybryggt kaffe (Ära vare Don Pedro, också!) inom räckhåll. Det blir inte mycket bättre, faktiskt.

Eller... jo... det kan det givetvis bli... I den bästa av världar skulle jag dela detta med någon. Men så är det inte. Inte just nu, i alla fall.

Så... Vad kommer dagen i övrigt att bjuda på? Så lite som möjligt, är min förhoppning. Det jag vet ska hända är en rejäl promenad, avrundad med inköp av DN som sedan ska bäras hem och avnjutas i ett par timmar (minst) med ett par baljor kaffe och skön musik. Jag känner efter lite nu, och tänker att det här nog är en fin dag för Leonard Cohen, Nick Drake, Jeff Buckley, Damien Rice och kanske rentav José Gonzales. En sådan dag är det.

Jag har inte gjort veckans uppgift i Skrivarkalendern, heller. Jag ska fundera på det när jag är ute och går (kanske... det är inte alltid tankarna går dit jag vill när jag är ute och motionerar... och att låta dem flyta omkring är en skön sak - när jag kommer in igen visar det sig ofta att allt möjligt har lagt sig på plats i mitt sinne) och skriva lite senare. Temat för veckan har med minnen att göra - inte alls omöjligt att jag plågar er igen, med något skriv -åtminstone ett utkast (fegar lite här...).

Until then... Stay tuned, me lovely ones!