... i vilken vår hjältinna är ståndaktig

Jag har fortfarande köpstopp på böcker (liksom skivor, jeanskjolar och svarta toppar). Likväl fann jag mig ståendes inne på Pocket Shop, på Gbg C, med Maja Lundgrens Myggor och tigrar i handen. Uppbådande all min sinnesstyrka tvingade jag min hand att lägga tillbaka den i boktraven, tog ett djupt andetag och vände mig om för att skynda mig ut innan jag sögs tillbaka in bland frestande titlar och istället köpa mig en stor mugg kaffe på Espresso Bar. Vid kassadisken fångades min blick av ett ställ med ursnygga anteckningsböcker. Jag kunde helt enkelt inte motstå en av dem, med ett fint mandalamönster på utsidan. Det får vara okej. Skrivböcker är ju egentligen inte riktiga böcker...

Min helg i Varberg var rolig och fin. Det är gott att träffa Riktiga Vänner (och en och annan bekant). Erfarenheten borde dock ha lärt oss alla, vid det här laget, att eftersom förfesten alltid är roligast så skulle vi skippat själva den stora balunsen. Men nu blev det som det blev och egentligen gjorde det inte så mycket. Det är inte otänkbart att jag fick i mig en, eller kanske rentav flera, enheter alkohol, för mycket (vilket ändå - i mitt fall - snarare handlar om "mer än vanligt" och inte om "för mycket", if you get my drift...) men jag har inte gjort något jag ångrar lika lite som jag ångrar något av det jag gjorde. Typ.

Fasiken bara att jag glömde kjolen hos Sköna A. Dels är det en älsklingskjol och dels låg det sexhundra spänn i bakfickan på den. Men hon lovade stoppa ner den i ett kuvert och skicka den till mig ASAP.

Nu väntar en alldeles vanlig arbetsvecka. Vanlig men ändå ovanlig. Egentligen är alla mina veckor ovanliga; jag vet ju aldrig riktigt vad som ska hända och hur allt blir. Jobwise, that is. För övrigt vet jag att jag ska gå på stickcafé (!) med vännen/kollegan I en kväll, att jag ska pimpa fåtöljen (nu har jag alla grejer hemma, utom lackfärgen, och den fixar jag på tisdag) och göra en rockad i mitt vardagsrum. Kanske, kanske hinner jag fixa gardiner också, innan det är fredag och jag får besök av min Bästaste Sis. När hon kommer ska vi bara slacka, prata och ha det gött. JÄJ!

När grät du senast, förresten? Jag gjorde det idag. Jag satt på tåget, någonstans mellan Borås och Hestra, och läste Åsa Linderborgs Mig äger ingen där hon med så mycken kärlek, ömhet och brutal ärlighet berättar om sin uppväxt med sin älskade, alkoholiserade pappa. Trots att jag ju visste att det skulle hända var jag inte beredd på den bildliga magsmäll jag fick när hon kommer till pappans död. Tårarna bara rann. Jag vet inte om någon medresenär la märke till det och jag kunde inte bry mig mindre.

Om någon såg det glömdes det ändå bort strax därefter då tåget i full fart körde på en älg. Det brakade, krasade och krängde så jag trodde först att tåget var på väg att spåra ur. Men det var alltså en stackars älg som fick sin eftermiddagspromenad förstörd...