... i vilken vår hjältinna stressat och tagit det lugnt

Det är mycket nu. Omdömena ska skrivas klart och de fyra jag sparade tills idag är inte näpna att skriva. Vi snackar mindre romaner och inte kan jag enbart bringa goda tidender heller. Jag lyckades dock hitta ett lugnt hörn på jobbet, efter dagens lektioner, och skrev klart allt.

Såhär innan ett lov vill jag också ha planeringen för veckan efter lovet klar, så jag kan släppa tanken på jobbet i tio dagar. Och det har jag. Ljuvligt!

För övrigt är lägenheten städad, en stor bukett vita tulpaner står på soffbordet och här bredvid mig ligger en liten överraskningspresent jag fick när jag kom hem från jobbet. Jag glömde ju min favvojeanskjol hemma hos goda vänner härförleden och när den nu kom tillbaka låg ett par fina örhängen i ena fickan. Puss på dig, Sköna A!

Kvällen har förflutit med roliga samtal med goda Vänner och lite läsning har det också blivit. Uppmuntrad av ännu en A (jag har många! ;-) har jag börjat om på Marilyn Mansons självbiografiska The Long Hard Road Out of Hell. Det blir bra helgläsning om en man vars musik jag tokgillar och som dessutom är smart och begåvad å huvudets vägnar.

Med en av vännerna kom jag att prata barndomsminnen. Hon berättade att hennes mamma har sparat i princip alla hennes leksaker, grejer, Hej Matematik! och liknande sedan hennes barndom. Yngsta barnet är hon. Jag som är äldsta har för längesedan sett mina leksaker malas till späntved av lekglada småsyskon. Men skitsamma - det var ju bara grejer. Det jag ville komma till var min roliga morfar. Han dog när jag var sex år och jag har inte så många minnen av honom. Men jag minns att han snickrade ett jättefint dockskåp till mig, fullt med små rara möbler. Jag minns att vi brukade gå till stationen och titta på tågen (han jobbade vid järnvägen i Hallsberg) och jag minns den lilla dockan jag hade i vars ändalykt han borrade ett hål. Dockan hade redan ett hål i munnen och en mjuk nappflaska. Vi fyllde nappflaskan med senap och sedan tryckte vi i dockan senap tills det började rinna ur andra änden på den. Vi hade väldigt roligt åt detta, medan mormor, som var ganska pryd av sig, skällde på morfar som lärde mig sådana dumheter. Det enda påtagliga minnet jag har, för övrigt, är den lilla gröna, tvåhjuliga dockvagnen som morfar lagade till (och som var mormors när hon var en liten flicka på Linnégatan i Göteborg, runt 1910) och som jag fick leka med när jag var där. Då var jag skitsur för att den inte var en riktig dockvagn, utan mer såg ut som en liten vagn som skulle dras av en häst. Nu ser jag den varje dag i ett hörn i mitt sovrum och jag minns morfar - och mormor - med värme...

Just nu slötittar jag på Velvet, på SVT2, som har en del intressanta modevinklingar. Ett av kvällens temata är BIBA, och inslaget musikillustreras med ljuvliga underbara Roxy Music. Sheer bloody nostalgia...








(BIBA-affisch, 1974)

Stay tuned, me lovely ones...




[Till dig som läser min blogg som fan läser Bibeln (eller om det är så att det helt enkelt bara är din läsförståelseförmåga som är mycket begränsad): antingen läser du och håller dina ytterst märkliga slutsatser för dig själv. Eller så läser du inte alls. Valet är ditt.]