... i vilken vår hjältinna myser i sängen

Det är förunderligt, det här med att vakna på söndagsmorgonen före åtta och känna sig [nästan] utsövd. Pendeln svänger i rätt riktning - mitt toksovande de senaste veckorna betalar sig. Inte så att jag direkt vill upp och skutta på helgmornarna (att ligga kvar länge och dra sig är en av de där livsnjutningarna jag inte vill vara utan) men det är ändå skönt att jag, på något vis, kommit ikapp.

Så här sitter jag nu, i sängen, med kuddar bakom ryggen, kimono som värmer lagom, duntäcke över benen, laptopen i knät (Ära vare Buddha för trådlöst och bärbart!) och en stor mugg nybryggt kaffe (Ära vare Don Pedro, också!) inom räckhåll. Det blir inte mycket bättre, faktiskt.

Eller... jo... det kan det givetvis bli... I den bästa av världar skulle jag dela detta med någon. Men så är det inte. Inte just nu, i alla fall.

Så... Vad kommer dagen i övrigt att bjuda på? Så lite som möjligt, är min förhoppning. Det jag vet ska hända är en rejäl promenad, avrundad med inköp av DN som sedan ska bäras hem och avnjutas i ett par timmar (minst) med ett par baljor kaffe och skön musik. Jag känner efter lite nu, och tänker att det här nog är en fin dag för Leonard Cohen, Nick Drake, Jeff Buckley, Damien Rice och kanske rentav José Gonzales. En sådan dag är det.

Jag har inte gjort veckans uppgift i Skrivarkalendern, heller. Jag ska fundera på det när jag är ute och går (kanske... det är inte alltid tankarna går dit jag vill när jag är ute och motionerar... och att låta dem flyta omkring är en skön sak - när jag kommer in igen visar det sig ofta att allt möjligt har lagt sig på plats i mitt sinne) och skriva lite senare. Temat för veckan har med minnen att göra - inte alls omöjligt att jag plågar er igen, med något skriv -åtminstone ett utkast (fegar lite här...).

Until then... Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har sovit väldigt gott

Jag kom i säng alldeles för sent igår. Äntligen kom jag igång med att installera mig med den nya telefonen, som jag köpte i Kalmar förra fredagen. Den är lättnavigerad och smidig och egentligen är det inga probs alls. Utom det att när jag hade synkat ihop den med Windows Media Player så var en del låtar inte i rätt format. De funkar att spela i mobilen (med sådant tycker jag är pyssligt - jag har ju en kanonbra och superlätt mp3-spelare) men går inte att använda som ringsignaler. Men jag låter det vara nu. Får pyssla med det ikväll.

En bra sak med telefonen är att jag numera slipper vakna till en äckelkäck visslingslåt på mornarna. Sådant är viktiga saker - det gäller att vakna mjukt. Optimistisk som jag är hade jag satt den på tidig väckning så att jag skulle kunna ta ett pass på jävelmotionsjävelcykeljäveln (det är inte bara du, Bästaste A, som känner att det blev mycket av det goda i helgen... ;-)). Men det blev inte så; det var alldeles för varmt och skönt under täcket så jag snoozade en timme. Jag tar det där ikväll, istället.













(Sådan matte, sådan katt - eller om det kanske är tvärtom?)

Nu: stjälpa i mig kaffet, rusa iväg, jobba och fundera på något lite intressantare att skriva om ikväll...

... i vilken vår hjältinna har en dejt

Ja, nu är det dags. Han är på väg. Jag lämnar er för ikväll. Exit: dyermaker. Enter: Sandman.

G'natt.

... i vilken vår hjältinna kommer att ligga sömnlös

HJÄÄÄLP!

Jag kommer inte på namnet på den sköna singersongwritertjejen som har sjungit in Midnight Train to Georgia med Indigo Girls. Ett svårt fall av tip-of-the-tongue aphasia...

Någon som vet..?

-------
23.59
Uppdatering efter att ha kollat hemsida och allmusic.com: Kanske är det en liveplatta? Eller rentav en bootleg? Hmpf.

------

00.13 -> Ani diFranco!
Phew. Det är det jag säger; allt lagras i minnet - det gäller bara att få fram det.

Nu blir det en god natts sömn... ;-)

... i vilken vår hjältinna biter ihop

Aj. Jag vaknar med huvudvärk. Igen. Det är orättvist, nu när jag lägger mig i tid på kvällarna och somnar så snällt, så snällt efter bara några sidors bokläsning. Men jag vaknar på natten och känner att jag ligger och biter ihop. Hårt. Under några halvvakna minuter försöker jag slappna av i käkarna innan jag glider tillbaka in i drömlandet, men så snart jag gjort det börjar jag igen. Jag borde nog skaffa mig en bettskena.

De asiatiska börserna rasar, men det finns vissa värden som är bestående genom tid och rum. Lite ögonfröjd i morgonmörkret:

















(Utamaro, ca 1800)
Att äga japanska träsnitt är en annan dröm. Jag bara älskar dem.

... i vilken vår hjältinna befinns vara en slags konstnär

"Det är en konstnärs plikt att finna den relativa skönheten i den tid och på den plats han befinner sig i...", säger Agneta Ulfsäter-Troell på SVT2 just nu, i ett program om Nationalmuseums mest älskade verk.

Då är jag en konstnär. Det är ju en del av min livsfilosoft; den där om att gräva där man står och att varhelst jag slänger min fiktiva hatt är mitt hem. Just nu, och sedan knappt ett och ett halvt år tillbaka, är det en mycket trivsam hyrestrea i Emmaboda, här i det sydöstra hörnet av det småländska höglandet. Här finns skönhet, såväl relativ som absolut. Eftersom jag tycker mig ha funnit den - är jag alltså en konstnär.

Tröttheten tar överhanden nu och - före klockan åtta på första gången på åratal - jag går och lägger mig. Kryper ner under täcket med min bok och inom kort har jag garanterat somnat. Så gott, så gott. Fröken lär ligga ovanpå mina ben, om jag känner henne rätt...

... i vilken vår hjältinna är så trött, så trött

Jag sov som en sten när telefonväckaren började vissla. Om Fröken försökt väcka mig, eller sova på min huvudkudde (vilket min allergi inte fixar) har jag varit lyckligt ovetande. Det är jag tacksam för. Att jag fick sova så tungt en stund, åtminstone. Det var svårt att somna igår och även när jag slutligen föll i sömn var den helt störd. Jag sov ryckigt, vaknade ofta, drömde konstigt. Antingen var det väldigt varmt eller så frös jag. Jag är allt annat än utvilad just nu och mest gör det mig arg. Kanske inte särskilt rationellt, men så är det. Ingen bra start för veckans oftast mest krävande dag. Många lektioner med elever som tar mycket plats och kräver mitt totala fokus och korta uppehåll emellan arbetspassen.

En dusch och ett par muggar Blue Java har i alla fall fått mig på fötter och nu är det dags att dra på skor och jacka, hänga ryggan över axeln och gå ut och möta dagen.

Hej och hå.

... i vilken vår hjältinna kommer upp, trots allt

Jodå. Jag vaknade t o m lite innan telefonen började vissla. Därmed hann jag också stänga av väckarklockan innan den började avgrundsvråla. *phew*

Känner mig faktiskt ganska pigg, men jag antar att det kommer en nacksmäll i eftermiddag, efter jobbet. Då ska jag bekämpa den med en promenad. Och lägga mig tidigt.

Gårdagen avrundades med ett långt och fint telefonsamtal med bästaste A. Jag kan inte nog säga uppskattande saker om mina vänner. De är bara så bäst - och det alldeles oavsett om det handlar om att prata nära och djupt, trösta och stödja eller skratta och ha roligt. Jag hoppas - och tror - att jag är en sådan vän för dem också!

Sedan var det lite slötittande på teve och lite slösurfande, ett hett bad och så tidig läggning. Jag tänkte läsa en stund i sängen och tog med mig Tills jag finner dig (John Irving) men det blev bara några sidor. Det är inte en bra sängläsarbok - den är alldeles för tjock och tung. Den får hädanefter vara min soff- och köksbordsläsning.

Det blir nog rätt lugnt på jobbet idag. Vi ska jobba i ämneslagsgrupper hela dagen. Efter det måste jag försöka uppfriska mitt minne. Innan jag gick på jullov hade jag så snyggt planerat upp allt för den här veckan - och nu har jag glömt vad jag tänkte. Tur att jag antecknar sådant... ;-)

Men innan jag går iväg hinner jag med en mugg Blue Java, till.

Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna sakta vaknar

Än så länge är det söndag. Än så länge är jag ledig. Jag hade satt telefonen på väckning strax efter nio (för att vända rätt mina morgonvanor), men vaknade av mig själv innan den började väsnas. Låg och sträckte på mig en stund och gick sedan upp, gick ut i köket och fick på en kanna kaffe innan jag gick ut i badrummet för att hämta morgonrocken och raggsockarna.

Nu sitter jag här och slölyssnar på morgonprogrammet på fyran medan jag dricker mitt goda kaffe. I rutan står ett orakel och pratar om trenderna för 2008. Han tror att dels blir det inne med mor- och farföräldrar. För mig har de alltid varit inne, även om de inte längre är i livet. Mina barns far- och morföräldrar lever och jag vet att de är mycket omtyckta och uppskattade - inte minst morfarn som minsann både kan mejla och skicka sms/mms.

Dels blir det också inne med förtydligande (och bevarande) av våra könsroller, säger Oraklet. Det bekymrar mig lite - inte minst i ljuset av de senaste artiklarna i ämnet som jag läst och funderat över. DN har haft ett par intressanta saker (länk1 och länk2) som väckt både tankar och känslor hos mig. Debatten handlar om jämställdhetens baksida, som jag känner alltför väl - det är så lätt att hamna i traditionella mönster och så svårt och utmanande att försöka bryta dem utan att det uppfattas som kritik, eller angrepp, på person. Trots att man vet hur man vill ha det. Trotsatt man åtminstone ytligt sett säger sig vara för jämställdhet. Och så blir det bråk, gräl och slitningar.

Jag har själv varit där. Gång på gång. Och ofta är felet till stor del mitt eget. Det är som att jag aldrig lär mig... Jag råkar både tycka det är roligt att pyssla och laga mat och feja (nåja...) och sådana grejer och vara snabb och bra på det - och därför känns det inte alls viktigt att jag är den som gör större delen av de där grejerna. Till en början. Men efter hand blir det nästan alltid så att det plötsligt tas för givet och när jag då ber om hjälp (Hjälp? Hjälp? Vafan - man ska väl dela på ansvaret?) blir det plötsligt besvärligt.

Och nu ska det alltså bli mer sådant? Mer kvinnor i traditionella sysslor? Mer karlar som gör mindre? HUFF.

Jag har inte för avsikt att inleda något nytt förhållande. I all synnerhet inte ett förhållande som innebär att man bor ihop. Men skulle jag någonsin göra det (rent hypotetiskt) har jag lovat mig själv att direkt avtala om alla sådana saker. Det må kännas fyrkantigt och trist men jag tror det är nödvändigt. Kanske t o m läskiga arbetsscheman på kylskåpsdörren. Petimeterrättvisa. Just av de skäl som artiklarna påvisar.

Nu ska jag fylla på min kaffemugg och ta mig en macka till. Dagen i övrigt kommer att innehålla bortstädande av allehanda julrelaterade prylar, en riktigt lång promenad i snölandskapet, läsning, tedrickande och annan stillsam uppladdning för vårterminen. Troligen blir det en del bloggande också...

... i vilken vår hjältinna känner sig morgontrött

När jag vaknade vid kvart i elva idag var min första tanke: "Hur i glödheta ska jag - om bara två dagar - orka kliva upp strax efter sex? Varje morgon?"

Jag ska fixa batterier idag, till väckarklockan jag fick i julklapp av Simone, så att jag kan ha avgrundsskriket som backup till mobiltelefonens visslande. Kanske hjälper det? Åtminstone så jag kan ta mig ur sängen? Sedan får duschen och Zoegas göra resten av jobbet.

Jag är nu inne på andra bautamuggen kaffe och ska strax samla ihop mig för en promenad ute i det vita. Jag vet att snön och kylan kanske ställer till det för andra, men jag gillar det!

... i vilken vår hjältinna är lite sömnig

Sådär.

Julskinkan ugnskokt, griljerad och vederbörligen avsmakad, på spisbröd från Pyramidbageriet och med stark, skånsk senap på.

Kålrotslådan klar. Den doftar underbart men ska inte tallas på i förväg.

En Riktig Jansson klar. En Oriktig klar.

På spisen står en libanesisk köttgryta med okra och småputtrar. Till det blir det krossad änglahårspasta som bryntes lite innan jag sedan hällde basmatiris och vatten över, och lät koka upp. Så snart det kokt upp stänger jag av plattan och lägger på ett lock. Perfekt kokt ris blir resultatet.

Jag har druckit kaffe.

Jag är sömnig.

Nu får det bli en kort middagslur. Underskattad njutning för kropp och själ. Så nära ett varmt skumbad man kan komma utan att bli blöt.

... i vilken vår hjältinna dricker kaffe

Att komma hem till lugnet, tystnaden och stillheten efter en dag på en larmande högstadieskola är verkligen att komma hem i ordets alla bemärkelser. Fixa mig en kanna Blue Java, bläddra lite i posten och sätta på en stillsam platta.

Just idag låg det ett lagom tjockt paket från CDON på köksbordet. Led Zeppelin's hopkoksplatta Mothership och så en dubbelDVD med The Full Monty och Priscilla - öknens drottning. Jag har varken haft ork att kolla den ena eller den andra. Det får bli under lovet, som det känns nu. Eller om jag kanske mobiliserar lite bakork och gör en ny laddning lussebullar senare. Då kan lite remastrad Led Zep sitta fint.















Men i detta nu ska jag fylla upp min mugg, luta mig tillbaka och bara vila lite. Sov inte bra i natt.

Stay tuned, önskar allas eder dyermaker.

... i vilken vår hjältinna degar

Vi bakade igår, Johanna och jag. Traditionsenligt stod jag för själva hopmeckandet av degen och det initiala formandet av lussebullarna och sedan fick Johanna härja fritt med ungefär hälften av degen. Som översta bilden visar blev det både klassiska lussebullar och... klassiska. Som t ex ett pentagram:













Pentagrammet mumsade hon raskt i sig efter gräddning, de andra klassikerna ligger i min frys tillsammans med kusarna.













Idag efter jobbet fikade jag i mig några bullar och ett par muggar kaffe. Jag är lika trött nu som i morse. Det är som att när jag är på jobbet hinner jag inte känna huruvida jag är trött eller ej; det är fullt ös medvetslös mest hela tiden. Men så snart jag kommer hem och sätter mig stilla och vilar lite så faller tröttheten över mig som en säck potatis. Ikväll ska jag lägga mig toktidigt, har jag bestämt mig för. Och jag ska sova. det har jag också bestämt.

Imorgon ska jag åka in till stan och hämta en bil som sonen köpt. Det är egentligen mer än jag orkar med men jag får väl muta mig med en latte på Wayne's så jag orkar köra hem. Och tänka på att sonen kommer hit, med en kompis, på söndag och hämtar bilen. Då ska vi äta lasagne! Och kramas! JÄJ!

... i vilken vår hjältinna lussar

Nä. Men det trodde ni väl ändå inte? Tack. Bra. Jag lussar inte. Däremot har jag druckit mitt lugna, stillsamma morgonkaffe tillsammans med Johanna. Hennes tåg går strax innan nio och jag ska gå ner och vinka av henne innan jag går till kyrkan med niorna för att vara med på någon slags luciagrej. Jag vet inte riktigt vad det är vi ska göra där, men det visar sig väl.

Jag sover alldeles för lite nu, vaknar och mår illa (nej, jag är inte gravid) och magen svider. Måste, måste, måste ha lov snart.

... i vilken vår hjältinna vill ha en BMW

Jamen kolla på den! Visst är den gullig! Om man nu ska ha en mus (på laptopen använder jag bara touchpad'en) är det så här den ska se ut, tycker jag.

Mornarna är tunga nu. Jag har väldigt stor förståelse för elever som på "flexar" lite på första lektionen. Men det kan jag givetvis inte säga så de hör det. Eller... jo... det kan jag... och gör, men det levereras alltid med en liten välgräddad moralkaka. Imorse snoozade jag så till den milda grad att jag missade både Tankar för dagen och 7-nyheterna till mitt morgonkaffe. Men jag behövde det. Jag är sjukt trött och det är inte alls torsdag idag, trots att det känns så. Det är bara onsdag och tre arbetsdagar kvar på veckan.

När jag väl är här, på jobbet, kickar jag ju igång så jag ska inte gnälla för mycket - det är bara i morgonmörkret som tröttheten nästan tar över. Jag bekämpar den med Blue Java och självsuggestion...

Och se här! Jag har julpysslat! Ett vykort till en God Vän. Najs, va'? :-)













Nu är det nog dags att börja plocka ihop inför dagens första lektion; engelska med ett litet gäng nior.

Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna handlat klart

Nu har jag varit i stan och handlat de sista klapparna. I lugn och ro. Ingen stress. Till lillkusinen Fanny (10 ½) blev det Oliver Twist. Boken, alltså, eftersom jag vet att hon önskar sig den. Dessutom får hon ett litet batteridrivet blinkhjärta som jag hittade på Lagerhaus.

Lille Wiggo (jag bara måste kalla honom med epitetet "lille" eftersom jag alltid associerar till Lille Viggs äventyr på julafton som jag läste så ofta när jag var liten) får en shake-and-go-bil ur Cars. Först lurade jag på en fjärrstyrd variant, men tänkte att det nog får vänta till nästa jul - han är inte ens fem än. Istället får han Mater som tydligen är en "figur" ur filmen (som jag alltså inte sett). Den kör omkring och låter och kan bärga andra bilar vilket jag tror ska vara tillfyllest för honom.










Lille Leo (som verkligen är liten, bara 1½ ju) får en kultfigur ur Byggare Bobs "familj; traktorn Grålle. Jag minns att vi läste sagor om honom när jag var och passade dem för ett par månader sedan.











Att Grålle sedan är blågrön (nästan samma turkos färg som Camp Funkadelicabussen) verkar inte vara relevant i sammanhanget.

Simones julklapp är också inköpt, plus att hon ska få en liten sak till av mig. Och så passade jag givetvis att smita in en snabbis på Umbra för att köpa lite garn. Det blev två nystan mörkrött Drops Alaska som ska bli ett par vikingainspirerade halvvantar och så ett underbart lila Eskimo som ska bli ett par pulsvärmare. Bägge garnerna i skönaste, mjukaste ull. Helgen är räddad. Typ. Fast jag har ju inte beskrivningarna utskrivna så jag får väl vänta tills måndag då jag kan skriva ut dem på jobbet. Såvida jag inte har datorn uppe bredvid mig i soffan. Hmm... det skulle givetvis funka... ;-)

Igårkväll la jag mig faktiskt tidigt. Och somnade tvärt. När jag vaknade imorse - innan telefonen visslade - kände jag mig faktiskt ganska utvilad. Jag klev upp, duschade och mjukstartade som jag brukar. Gick till jobbet. Tände ett par ljus i fönstret i mitt arbetsrum, hämtade kaffe och gick igenom lite grejer. Kopierade nya klass- och grupplistor. Pratade med kollegor. Första lektionen blev inte av för min enda elev (en extra insats som görs under terminen för en elev som behöver särskilt stöd) dök inte upp. Jag gick ett varv i korridorerna och ner till fritidsgården/cafeterian men hittade honom inte. Nästa lektion (dagens sista för min del) såg jag och killarna sista avsnittet av The Illustrated Mum och den slutade bra om än inte lyckligt.

Därefter var det dags för mysiga fredagsfikan med kollegorna och sedan traskade jag hem, drack lite mer kaffe innan det var dags att dra till "stan", då.

Nu är det dags att tända några ljus, hälla upp ett glas vin och gosa ner mig i soffan för stickning och lite slötittande på teven. Slappna av och veta att t o m mitt Norgepaket nu är på väg mot sin destination och alla helger fram till jul bara är en räcka vilsamma öar i ett hav av arbete.

... i vilken vår hjältinna har en soft dag

Just innan jag skulle somna igår kom regnet. Inte det där duggliknande som livade upp min eftermiddagsrunda, utan Regnet. Det dundrade ner mot det vidöppna fönstret och forsade längs gatan. Asfalten var fortfarande, trots den sena timmen, ganska varm och det doftade... märkligt. Inte otäckt, bara annorlunda. En stadslik doft, långt från den som kändes ute på balkongen från gräsmattan och de stora lönnarna. Det kändes vilsamt att krypa ner under det svala lakanet, öppna boken (Stephen King's Sömnlös) och ligga och läsa och sedan dåsa bort till den där ljudväggen.

Jag vaknade med ett ryck vid fyra. Klarvaken. Jag kunde inte somna om och min gryningsförvirrade hjärna var övertygad om att det var bokens fel. Den handlar om människor som får grava sömnstörningar, börjar vakna tidigare och tidigare och sedan börjar uppleva de mest märkliga saker. Just då kändes det fullt möjligt, faktiskt. Jag försökte läsa, gick upp och drack vatten, kikade in på boarden lite och tänkte sedan att jag, om inte annat, ju kunde lägga mig och tänka på Kärleken. Så det gjorde jag. Det kändes fint. Som alltid. Jag saknar honom och längtar efter honom. Och när jag lyckats somna ungefär om när sonen L gick till jobbet vid sju och sedan vaknade vid nio igen, så kändes det inte alls som att det var bokens fel. Eller ens Stephen King's. Men vid den där tiden på natten, vargtimmen, spelar hjärnan en sjuka spratt. Eller så är det just då man kommer till insikter?

Ganska tidigt på förmiddagen drog jag på mig träningskläderna och gick ut. Jag bestämde mig för den lite förlängda rundan och kroppen svarade kanonbra på det. Jag hade världens sköna flyt (trots sömnbristen) och lyckades nog pressa ner tiden ett par minuter till. Sista fjärdedelen kickade endorfinerna in och jag kunde nog gått hela rundan ett varv till. Men jag testade inte. Inte idag. Kanske till helgen. Huvuddelen av rundan går längs med inloppet av ån och sen upp till den gamla kraftverksstationen, och så över broarna där och tillbaka. Det är vackert!

Inte mycket vatten uppe vid kraftverket nu...














Stilla flyter Ätran...













Och när jag kommer så här långt på rundan...

... så har jag bara ett par minuter kvar. Alltid lika ljuvligt, tillfredsställande och boostande. Samt grundligt svettigt.

Resten av dagen har fått förflyta i stillsam dekadens. Jag slöade lite på boarden och fick inspiration att dra fram de fyra-fem första plattorna med Roxy Music (remastrade CD, även om jag har dem på vinyl också...), och spela igenom samtliga. Jag har fikat på balkongen, läst vidare i Sömnlös, lagat lite middag, lekt lite med min kamera, småpratat på msn med vännen N som befinner sig i en annan tidszon och är jetlaggad, brakat ihop med sonen som anser att det är alla andras fel att hans MP3-spelare gått under jorden och så har jag tagit en stilla promenad för att köpa hem kaffe (det fick bli Zoegas Blue Java, idag), lättfil, juice. ägg och jäst. Imorgon tänker jag baka matbröd. Inte alls särskilt ansträngande, utan snarare lite kontemplativt. Doften av varmt bröd och nybryggt kaffe ska jag väcka mina barn med. Sonen är ledig och dottern J börjar inte jobba förrän på kvällen.

Det känns lite kul att båda mina "små" jobbar! De är på väg med stora kliv rakt in i vuxenlivet. Bra det, det är just det jag försökt fostra och förbereda dem för. Att bli vuxna människor som mår bra och kan ta hand om sig själva. De är på god väg! Och mitt liv går vidare. Yes!

Strax dags att stänga ner för kvällen här. Ska bara dricka ur den sista slurken Pasión Colombia och tänka på Kärleken.