Jag tänkte kombinera min milslånga runda med att spana efter "födelser", i enlighet med veckans uppdrag. Sålunda rustade jag mig med min lilla Ixus och gav mig ut i "våren". Det blåste rätt bra, men vinden var en mild sydsydost som nu, såhär mot slutet av eftermiddagen, visat sig effektiv som snösmältare.
Det såg dock klent ut vad gäller vårtecknen. Tranorna jag hörde innan påsklovet har säkert flugit vidare och några andra fåglar hördes inte heller vilket iofs kan bero på att jag lyssnade på Lars Winnerbäcks Daugava och sedan Creams Disraeli Gears.
Min väg går ju genom Vilhelm Mobergland. Bjurbäcken - vid vilken Moberg växte upp och enligt legenden snarade fisk - finns med - med sitt rätta namn - i bl a Raskens. Några kilometer bort rinner den också förbi min arbetsplats (a k a Bjurbäcksskolan) och sedan ut i den lilla ER-sjön (vilket är ett väldigt fult namn på en söt liten anlagd sjö) för att sedan, så småningom, ansluta till Lyckebyån och rinna ut i Östersjön (avd. värdelöst vetande som kan komma att dyka upp i en lokal variant av Postkodmiljonären?).
När jag gått några kilometer till (faktum är att springet i benen blev så pockande att jag helt enkelt var tvungen att springa lite - och då helst i uppförsbackarna) mötte jag en annan motionär. Det hör verkligen inte till vanligheterna; jag brukar få rå om min runda alldeles själv. Men vi hejade glatt (det gör man här i Byn) och fortsatte åt våra respektive håll. Runt vägkröken stannade jag sedan till, mycket kort, och skapade en liten "village road art"-grej av hastigt flyende karaktär.
Jag har nog inte byggt någon snögubbe sedan eldkvarn brann, faktiskt. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Och det här huvudet kvalar nog inte in som snögubbe heller, förresten. Det ser mer ut som en snö-westie..?
Att jogga är faktiskt väldigt skönt och får jag bara in flytet så är det på något vis mindre ansträngande än att powerwalka. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag kanske använder muskler som helt enkelt är bättre utvecklade? Jag valde dock att jogga enbart kortare sträckor eftersom jag dels är rädd om mitt högerknä (gammal krigsskada... ;-)) och dels hade en massa prylar i fickorna (kamera, mobil, nycklar, pengar) som skramlade omkring. Sådant är störigt. Men nästa gång jag ger mig ut får det bli med tomma fickor!
Med bara någon kilometer kvar in till Byn fick jag då äntligen lön för min spanarmöda. I ett litet söderdike hukade de; tre små taniga vitsippor:
Och därmed tänker jag förklara veckans uppdrag avklarat. Iofs träffade jag en blivande pappa i fredags också (enligt beräkningarna skulle bebben komma som igår - men vad bryr sig bebisar om tidtabeller?) men eftersom jag inte träffade mamman eller kotten så räknas det inte riktigt.
Nästa veckas uppdrag blir: Berätta om ditt favoritställe att skriva på. Det ska nog ordna sig - jag vet ju redan var det är, även om jag inte kan göra det så ofta...
Jag avrundade min sköna, milslånga vända med att köpa DN i kiosken och sedan gå till affären och köpa veckans lunchmat (yoghurt och frukt). Det var ett klokt drag för när jag kom hem kände jag mig ruggigt trött och seg. Jag hade aldrig orkat uppamma någon ork till att gå ner och handla senare idag. I stället lagade jag frukost (ja, en väldigt sen sådan - men dock en frukost... ;-)) med havregrynsgröt och sedan fixade jag mig en kanna kaffe, tog kaffemuggen, DN, kudde och filt och la mig i soffan. Leonard Cohen på stereon och teven på tyst (ett program på Nature om pelikaner... man brukar säga att alla djurungar är söta men pelikaner har fruktansvärt ful avkomma!) och så småslumra lite, sippa kaffe och bläddra i DN. Jag var så avslagen att jag först inte ens märkte att söndagsbilagan saknades... *muttra* Å andra sidan hade jag att göra ett bra tag med de övriga delarna och orka gå ner till kiosken och säga till.
Nu väntar en jobbvecka och även om jag njuter av min ledighet kommer det att kännas helt okej, faktiskt, att komma tillbaka och t o m känna mig lite pigg, utvilad och taggad! Jag ser fram emot att träffa både elever och kollegor! Visserligen är det nu en lång räcka veckor till sommarlovet och väldigt lite ledigheter som bryter av det hela, men vi har så fullt upp att tiden bara kommer att flyga iväg! Dessutom har jag en del komptid att ta ut, vilket jag tänkt göra 3-4 fredagar. Men först är det nationella prov (engelska) och grejer att hinna med. Mina killar är nervösa som sören. Det är jag också, även om jag förklarat för dem att betygen inte alls är avhängiga enbart resultaten på nationella. De har så många andra möjligheter att visa vad de kan, mest hela tiden. Men det är spännande i alla fall!
Bredvid mig står en mugg ljuvligt, rött te, med doft och smak av kanel, ingefära och annat smått och gott! Jag ska avnjuta det sakta och fint och sedan tappa upp ett hett bad. Jag vet att det är bra mycket snällare mot miljön att duscha - men jag har inget dåligt samvete; jag tänder inte upp en massa belysning i onödan, jag källsorterar, jag äger ingen bil utan cyklar, går eller åker kollektivt, jag har tygkassar med till affären (när jag kommer ihåg, vilket dock är mer regel än undantag nuförtiden), jag risajklar allt möjligt, flyger inte, har energisnåla apparater och lampor, köper inte vatten på flaska, har låg innetemperatur (hence raggsockar!) och försöker även i övrigt ordna mig ett gott miljösamvete. Så mina bad avnjuter jag helt avslappnad. Där kopplar jag av, där tänker jag, där får jag kreativa idéer, där pratar jag i telefon och läser, där lyssnar jag på musik och laddar mina inre batterier. Så det så! ;-)
CU tomorrow, me lovely ones!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar