... i vilken vår hjältinna finner energi på nytt

Den föll ur bokhyllan jag just höll på att tömma, igårkväll. En tunn, vit bok med dikter av Leonard Cohen - The Energy of Slaves. Jag älskar mina böcker - åtminstone som samling betraktade - men just när jag drar igång projekt à la "göra rockad i vardagsrummet" kan jag tycka att de är för många. Det tar tid att ta ur dem alla, släpa bokhyllorna till sin nya plats (den lilla damgrannen på våningen under funderar nog på om jag börjat öva ishockey i vardagsrummet...) och sedan - ah... Sisyfos, jag känner med dig! - tillbaka med jävelhundradena igen. I bokstavsordning, givetvis. Och sedan kronologiskt. Just den biten av en ommöblering brukar jag vilja ha avklarad ASAP.

Men när jag fick den lilla boken med dikter i handen var jag bara tvungen att göra en paus i pysslandet och bläddra lite i den. Jag hittade en gammal favorit som jag - i en annan tid och en annan kontext - älskade då, när jag läste boken ofta. Ni får den av mig, som tisdagsnjutning:

Did you ever moan beneath me
Virgin of Amnesia
If you surrendered I forget
and
let me be your bright new toy
I am the first
to wear your shackles like a
bracelet
first spy and traitor
in the Board Room Fields

DÄM. Jag älskar den fortfarande.

Och Leonard Cohen likaså. Jag älskar hans musik, särskilt den av lite äldre datum, jag älskar hans texter, jag älskar hans med åren djupnande röst och jag älskar hur han bara blir snyggare och snyggare ju äldre han blir. Men jag har kommit över att vi aldrig kommer att gifta oss. Sedan ganska lång tid tillbaka skulle jag vara mer än nöjd med ett rent platonskt (platoniskt? Hur var det nu?) förhållande med honom (när ska jag sluta ljuga? ;-)...

Och han kommer aldrig att få veta att han brädade Ritchie Blackmore... ;-)

~~~~~

Det har varit riktigt kallt inatt, här i mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet. När jag klev upp visade termometern på -9. Men solen skiner och kanske blir det lite varmare under dagen. Det lär jag iofs inte ha någon större glädje av då jag inte lär hinna sticka näsan utanför dörren innan det är dags att gå hem från jobbet, idag. Det finns inga luckor för pedagågisk powerwalk. Men jag får väl dra fram jävelmotionsjävelcykeljäveln ikväll. Om jag orkar när jag kasat färdigt med möbler och grejer.

Det kan ju också tänkas att jag sätter på Death of a Ladies' Man, gosar ner mig i soffan med dikterna och försvinner...

Stay tuned, me lovely ones!