... i vilken vår hjältinna känner sig frusen

Men bara om jag tittar ut. När jag vaknade vid halvtio - efter ännu en natt med röriga, konstiga drömmar - var det nio minusgrader ute. Det liksom syns. Fast solen är framme, lite till och från, är det alldeles frysvitt överallt. Och den lilla snön som kom på jualfton ligger kvar. Det kom t o m lite puder igårkväll, men inte så mycket - mest som florsockret på en semla. Vilket påminner mig om att det säkert redan är semmeltider. Knappt hinner lussebullarna lägga sig på magen och höfterna innan det är dags för ännu större kaloribomber...




















Det värsta är att jag verkligen älskar semlor. Det bästa är att jag ändå bara äter max en om året. Och den ska inte ätas nu. Den ska ätas en fin dag i mars, kanske. Nu är det ju fortfarande jul, typ. Och jag ska faktiskt baka en liten laddning nya lussebullar, eftersom det finns någon som väldigt gärna vill ha...

En sak som dock alltid får mig på lika gott humör är när de första tulpanerna dyker upp i butikerna. De kan aldrig komma för tidigt och de påminner mig varje år om att det kommer att bli ännu en vår. Tulpaner kan vara de finaste blommor jag vet!









Inne har jag det varmt och gott, dricker mitt kaffe, har raggsocksfötterna på bordet och en bra bok inom räckhåll. Lite senare ska jag ta mig en powerwalkrunda, men nu ska jag bara mysa.

Stay tuned me lovely ones.