Jag är i fel bransch. Jag inser det när en av döttrarna ringer och ber om ett mamma-råd; ska hon tacka ja till erbjudan om befordran på jobbet och [även till namnet och inte, som nu, bara till gagnet] bli restaurangchef? Jobbet gör hon, i princip, redan men nu får hon det formella ansvaret (vilket jag vet att hon fixar - och uppenbarligen hennes arbetsgivare också - annars hade de knappast frågat) samt en löneökning på 11000 kronor... WTF? En unge som lyckades skrapa ihop 4 G av 16 möjliga i nian (svenska, matte, engelska och bild - och det berodde iofs inte alls på bristande begåvning utan handlade till 99% om rent ointresse), började på byggprogrammet (där hon förfärdigade en sågbock som renderade henne ett MVG samt grabbarnas ohöljda beundran) och hoppade av och började städarjävla... för att sedan börja i krogbranschen och nu kommer att ha en månadslön på 35000 kronor. Norska kronor, dessutom (de är lite mer värda än svenska, har jag förstått).
Och här sitter jag med mina 22200 svenska kronor - och åtminstone 170000 i studieskulder (exakt besked kommer nog nu vid årsskiftet) kvar, efter 4.5 års pluggande - och kände mig rätt nöjd... GAH!
Men... förstås... mest är jag bara så otroligt glad och stolt över mina duktiga ungar! Alla fyra! De har fattat grejen; man kan! Oavsett.
Och vad mammarådet beträffar - jag kunde bara fråga henne vad hennes magkänsla säger.
- Den säger JA!
- Dåså, sa jag. Då är mitt råd att du lyssnar på det. Samt förhandlar dig till en rejäl semester. ;-)
Inlägg
2 kommentarer:
Hmm, jag undrar om de skriker efter förskollärare i Norge? :D
Du... de vill ha lärare! Av alla sorter - tror jag!
Skicka en kommentar