... i vilken vår hjältinna är passiv

Det känns konstigt att det bara är tre dagar kvar innan jullovet slår till. Jag undrar vart höstterminen tog vägen? Jag hörde ett swoooschande ljud och tänkte att det kanske var en passerande deadline för något, men antagligen var det höstterminen. Det har verkligen varit intensivt. Fullt upp. Och nu är det dags att inte bara knyta ihop säcken utan också göra en fin rosett på snöret.

Jag är trött. Har inte gjort något vettigt alls efter jobbet, mer än läst lite tidskrifter. Jag borde packa upp mina grejer och kanske rentav diska. Men... orka. Känner mig passiviserad, men det är ju inte så konstigt. Jag behöver sova. Det ska jag snart göra. Men först ska jag faktiskt ta itu med ryggsäcken. Och innan jag gör det ska jag försöka ta mig ur soffkoman.

Jag googlar på havtorn. Denna lilla havsnära buske har inte bara smarriga och användbara bär som är fullständigt fullspetade med vitaminer och antioxidanter utan spelar också en viss roll i John Ajvide Lindqvists Människohamn. Den har också gett namn till en liten fin udde på Gålö, varifrån man kan se Dalarö lite i fjärran. Skärgård är fint, tycker jag - som annars vill ha fritt blås ut mot horisonten.

Jag kommer på att eftersom de från AV-centralen beställda filmerna inte kommit måste jag leta upp mitt gamla anteckningsblock från kursen i norrön mytologi så jag kan göra en rolig föreläsning för 7B, imorgon. Skissa upp Yggdrasil, där Oden sig hängde i nio dagar och nio nätter för att få del av runornas hemligheter, och Midgård och Nifelheim och berätta om Ratatosk, Midgårdsormen och Fenrisulven och rimtursar och asar och vaner. DÄM - jag vet inte ens var jag ska börja leta.

Lite att ta tag i, alltså. Jag bryter mig ur passiviteten och sätter igång. Sedan blir det sänggående för hela slanten.

Natti, me lovely ones...