... i vilken vår hjältinna har lekt ångvält

Kompetensutvecklingsdag. Jag känner mig inte så mycket mer utvecklad än i går. Kompetensmässigt. Däremot har jag haft konstruktiva och - bitvis - trevliga samarbeten med olika kollegor. (Ett par av dem är jag glad att jag slapp arbeta tillsammans med.)

Jag lyckades också med det tvivelaktiga konststycket att eventuellt totalmangla en kollega. Fast jag tror han gillade det. Faktiskt. Lång historia kort så skulle vi jobba ämnesvis med att se över hur vi gör när vi har elever som inte når målen i våra respektive ämnen... hur vi skriver i våra åtgärdsprogram etc. Vi delades in i väldigt små grupper, max tre i varje. Jag och en av de andra religionslärarna skulle jobba med vårt ämne. Att ha så små grupper blir ju jäkligt effektivt när man faktiskt ska uträtta något.

Men en annan kollega - låt oss kalla honom Dino - (och som är en rolig och trevlig prick i många andra sammanhang) ville visa att han minsann bestämmer och sa att alla lärare med SO-ämnen skulle jobba tillsammans.













Kollegan jag skulle jobba med var lite förskräckt - men helt beredd att böja sig för Dinos vilja. Jag satte mig på toktvären direkt och sa att det var fullständigt ineffektivt och att det vägrade jag vara med på. Och fick med mig relle-kollegan. Faktiskt. HEHE.

Så vi satte oss tillsammans och på mindre än en timme hade vi (kollegan var delaktig men jag var ungefär lika obeveklig och pushig som en skenande ångvält - att tolka och klura kring konstiga dokument har jag gjort hela mitt yrkesverksamma liv, på olika vis, så det är något jag faktiskt kan - och jag är faktiskt fruktansvärt grym när jag fått vittring på hur en uppgift ska lösas på effektivast möjliga vis...) definierat vilka som är uppnåendemålen för godkänt... vilka olika moment ingår i kurserna... vilka åtgärder vi vidtar och hur vi kopplar dessa, på ett tydligt och konkret sätt, till sagda uppnåendemål (=Godkänt), - vilket vi helt enkelt gjorde genom att konstatera att det lättaste är att som första åtgärd låta eleverna arbeta igenom aktuell minikurs -, skrivit ut det på snygga blanketter OCH sparat det på ett USB-minne så vi kunde visa kollegiets motsträvigare medlemmar att saker och ting ibland inte BEHÖVER vara så jävla krångliga. Man måste inte uppfinna hjulet om och om igen. Sedan tog vi lunch. När jag gick hem satt SO-lärarna fortfarande i ett klassrum och tjafsade... ;)))

Och kollegan jag jobbat med såg en anings blek ut, men såg samtidigt såpass nöjd ut att jag faktiskt tror att han gillade mitt "upplägg".

På eftermiddagen hade vi dock ett annat, mycket fruktbart, möte med just SO-lärarna under Dinos kompetenta ledning. Just det där är en av hans styrkor; på något vis gillar han mothugg om man har något att komma med. Och han och jag har kommit på god fot med varandra, till slut. Låt mig säga så här; första året hälsade han överhuvutaget inte på mig. Nu byter vi kollegialt tips och idéer med varandra och idag berättade han t o m några skrönor från sin egen skoltid (något med välsvarvade unga kvinnliga vikarier och hans och de andra dåvarande sjundeklassarnas fantasier kring dessa i allmänhet och en i synnerhet... *s*).

Dock var jag en smula andligen frånvarande under slutet av det där mötet. Satt med laptopen i knät och fnissade och smårodnade åt några mejl som droppade in, försedda med smått skamliga (men synnerligen välkomna) förslag - från någon helt annanstans än Bjurbäcksskolan, Emmajävlaboda... ;-).

När dagen var slut styrde jag kosan mot glasbanken för ett uttag, inför helgens arty party. På vägen dit ringde Peter och det är så himla skönt att prata med honom. Han är så kär, så kär och det fanns en hel del att bubbla om kring hur han/de tänker sig framtiden. Tyvärr kan han inte komma på fredag, men vi lär ju ses om några veckor så då får vi se till att IRLa desto mer. Vi pratade så jag fick ge bort två av mina kölappar eftersom t o m jag har mina gränser vad gäller simultankapacitet, och de nåddes då jag skulle prata med honom och samtidigt inte bara bestämma mig för vad jag skulle ha utan dessutom försöka komma ihåg det, ända fram till kassan. *s* De borde ha självplock här! (Det ska iofs införas, men det blir nog efter min tid, om man säger så...)

Efter att ha diskat upp efter gårkvällens förfest, samt dammsugit och monterat några av mina fina fulbroderier ska jag nu lägga mig i ett varmt skumbad, lyssna på Jan Johansson och Miles Davis och läsa vidare i Isabella Lövins Tyst hav.

Have a lovely one, me hearties...