Hur passande är det inte att på denna årets absolut kortaste dag så dyker, helt oförhappandes, solen upp?!! Som att den vill säga "hej... jag finns faktiskt!"
Jag har inte kommit längre än till soffan än, men har långt framskridna planer för dagen. Planering är väldigt viktigt. Jag tänker ofta på min gamla praktikhandledare Inger som brukade framhålla de fem P:na:
Proper
Planning
Prevents
Pissy
Performances
Det går att applicera på såväl yrkesmässiga insatser som lussebullsbak och fudgekokande.
Så här sitter jag och planerar. Och funderar. Det är alltså den dag då solen, vid 13-tiden, når sin all time low för att sedan börja stiga allt högre på himlen fram till midsommartid. I min multikultireligiöskitschiga värld är detta dagen då man bör förrätta sitt midvinterblot.
(Midvinterblot, Carl Larsson)
En gång har jag faktiskt varit med och gjort just detta. Vi hade en stor eld ute i en äppelträdgård, där vi stod i snön, under stjärnorna, och glodde och sjöng lite. Mitt bidrag var The Mamas & the Papas' Dream a Little Dream of Me, vilket kanske var en smula oortodoxt men den funkade och sedan blotade jag lite Laphroaig. Sedan gick vi in och åt ett vanligt julbord och snapsade och blev allmänt odrägliga.
Idag ska jag inte bli odrägligare än normalt, men däremot kanske jag skulle ta och förrätta ett litet blot på balkongen. Mina grannar ska slippa höra mig sjunga amerikanska slagdängor (det har de f ö redan gjort så det räcker in i nästa årtionde...) men någon form av lämplig musik måste bilda bakgrund. Hmm... Jag tror det får bli Fairytale of New York - där snackar vi den ultimata julstämningen, med fylla och misär. :-)
Nu är snart min ställtid avverkad. Köket - here I come!
Stay tuned, me lovely ones!
söndag, december 21, 2008
... i vilken vår hjältinna kanske skulle ta och blota lite?
Etiketter:
de fem pena,
kökspyssel,
midvinterblot,
shane mcgowan,
solen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar