... i vilken vår hjältinna försöker komma ner på jorden

Festen igår blev precis sådär rolig och lyckad och glammig som en bra fest med bra arbetskamrater kan bli! Julig stämning, glatt humör och avslappnat. Nu tror jag inte att Tommy läser det här, men om du gör det så än en gång: tusen tack!

Jag var tillräckligt euforisk för att egentligen kunna lämna både xidern och vinet hemma, men det gjorde jag förstås inte utan lät det bli de stämningshöjare de kan vara. Och nu sitter jag här och försöker landa lite. Försöker ta in att på måndag ska jag säga upp mig, säga upp lägenheten och börja rådda med ny bostad. Det sista har jag dragit lite i redan; det är rent förunderligt hur saker och ting kan sammanfalla ibland. Jag har möjlighet att antingen kanske hyra mig ett litet hus i helt ljuvliga, men avskilda, omgivningar och naturen om knuten eller kanskekanske få en andrahandslägenhet med mer centralt läge.

Kan det faktiskt vara så att det liksom finns en bakomliggande mening med saker som händer? Jag värjer mig ofta mot den sortens tänk, men karma-tanken ligger ändå och maler i mitt bakhuvud... Det är egentligen inte en obehaglig tanke.

Jag är seg och slö idag och har ännu inte kommit längre än till en kanna nybryggt Hazienda och sköna soffan (som ska säljas efter helgerna...). Det gör inget. Senare idag ska jag ta mig ner till byn och köpa hem lite grejer så jag t ex kan trilla lite fula köttbullar (de blir väldigt goda men aldrig runda), göra en Jansson och baka lite mer. Men... det får bli... senare.
Nu är det dags att fylla på kaffemuggen -lagom ansträngande.

Stay tuned me lovely ones!