Så. Mötet över. Jag var rak och tydlig. Sa som det var - att hade Bjurbäcksskolan legat någon annanstans hade jag inte övervägt att gå vidare än på ett bra tag (även om ju gymnasiet hägrar), men att nu ligger det i Emmajävlaboda (dock valde jag bort infixet... ;-)) och här har jag ingen lust att vara kvar. Han förstod precis. Var väldigt ledsen över att - nu, eller på lite sikt - bli av med mig men han fattade varför jag inte vill vara kvar. Jag förklarade hur det kom sig att jag flyttat hit och varför jag nu vill vidare. Jag sa t o m att jag blir allt annat än ledsen om jag blir uppsagd inför nästa läsår (ja.. ni vet... minskat elevunderlag och sånna goa grejjer), så jag slipper tre månaders karens vilket ju annars blir följden om jag säger upp mig själv.
Han tyckte det var en fantastiskt spännande grej - jobbet som jag ska på intervju för - och begrep direkt varför jag sökt det och vilken både utmaning och utveckling det vore att få jobba så!
Han kommer - såklart - att ge mig de bästa rekommendationer den dagen det är dags för det. Och hans slutord, när jag gick ut var: "Ett varmt lycka till - och... livsresan fortsätter!"
Ja, me lovely ones... att den gör... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar