... i vilken vår hjältinna tackar för visat intresse

Det är ju bara några veckor sedan jag installerade det optimistiska räkneverket. Nu har min blogg besökts över 700 ggr på den korta tiden. Givetvis inte 700 olika besökare, men... det betyder ändå att ni är ett litet gäng. Som återkommer. Jag är nyfiken på er. Ni behöver inte alls känna att ni ska kommentera det jag skriver; jag skriver ju vidare alldeles oavsett, liksom. Fast visst vore det lite spännande om ni skrev "hej" eller något, så jag fick snoka lite och se vilka ni är! ;-)

Ute smäller det för fullt. Det har det gjort mest hela kvällen. Fröken Smilla verkar välsignat oberörd, faktiskt. Troligen har hon redan upplevt något så traumatiskt idag att all världens fyrverkerier och smällare förblir obetydliga yttre störningar. Jag pratar om dammsugaren. Hon var nog nära att skita knäck redan när jag tog fram den och efter att jag dammsugit klart var hon försvunnen i sitt trygga gömställe under gästsängen i timtal. När hon samlat ihop sig gled hon dock fram igen, till det yttre helt oberörd, och visade sin mest sociala lek- och gossida.

















Kvällen har varit lat och lugn. God mat har ätits. Ett gott Masí (Valpolicella) intages allteftersom kvällen rinner undan. Jag har pratat lite med bästaste A i telefon. Tokförkyld är hon. Och så har det rasat in många trevliga sms från barn, vänner och bekanta som önskar mig ett gott nytt 2008. Jag skickade ett antal liknande meddelanden själv, också, innan mobilnätet la ner. Tvåan visade en intressant Clintandokumentär som jag såg. I skrivande stund går I skottlinjen, men jag tittar bara med ungefär 1/8 öga; jag har sett den förut.

Det är en måndagskväll i slutet av december. Jag är ganska trött. Året är slut om mindre än en halvtimme. Men ett nytt börjar ju direkt därefter. Ett år som ska bli så jäkla bra. Bättre än 2007, på samma vis som 2007 var bättre än 2006, som var bättre än 2005, som... ja, ni fattar...

Några nyårslöften avger jag inte. Aldrig. Jag har redan några mål jag jobbar mot; min fysik, intellektuella utmaningar, en sparad slant på banken för framtida projekt och att fortsatt ta väl hand om mig i alla avseenden. Men var så säkra på att bloggen ingår i mina planer för framtiden; jag gillar det här skrivandet. Jag behöver det. Det utvecklar mig. Det stärker mig. Det hjälper mig sortera, även det som kanske inte ens står mellan raderna här.

Nu ska jag strax öppna min sista julklapp; den har jag köpt själv. Skrivarkalendern. Den har legat här ett tag nu och äntligen kan jag börja använda den! Det ska jag göra varje dag under 2008. Det är nog det närmaste ett nyårslöfte jag kommer...

Stay cool! Vi ses nästa år!